Sofie, 19, såg rånarna: ”Rädd att de skulle skjuta”
Publicerad 2016-09-12
Hästskötaren Sofie Olsson, 19, höll på att bli påkörd när rånarna flydde Bro Park.
När de beväpnade männen satt sig i bilen, tryckte de gasen i botten och Sofie tvingades kasta sig åt sidan.
– Jag var rädd att de skulle veva ned rutan och skjuta, säger hon.
För Sofie Olsson, 19, blev rånet mot galoppbanan Bro Park ytterst dramatisk.
Hon hade precis avslutat sin arbetsdag och skulle möta sina föräldrar på parkeringen när brandlarmet börja tjuta och hon hörde någon skrika att ”alla måste utrymma för att det brinner”.
– Då började jag gå ut, men då ser jag en Audi och en stor kille som stod och vinkade åt alla att gå bort från byggnaden. Precis som om det brann, säger hon till Aftonbladet.
”Var rädd att de skulle skjuta”
Bara några sekunder senare öppnas dörren och ut kommer tre svartklädda rånare, alla i masker och två av dem med stora vapen.
– Jag såg bara vapnen, inga väskor eller någonting, men vapnen såg väldigt stora ut ungefär som gevär, säger Sofie Olsson.
De tre svartklädda männen hoppade in Audin, som hade tonade rutor rumtom, och föraren körde med gasen i botten mot grinden ut från området.
Mannen bakom ratten på flyktbilen var samma person som tidigare varnat för ”branden”.
– Jag var rädd att de skulle veva ned rutan och skjuta, säger Sofie.
I sista stund slängde hon sig mot en vägg för att komma bort från vägen.
– De körde så fort så hade jag inte flyttat på mig hade jag utan tvekan blivit påkörd.
Sofie Olsson beskriver hur hon såg folk röra sig i panik. Människor som sprang runt och försökte gömma sig från de beväpnade männen.
”Kommer drömma mardrömmar”
Bilen med de misstänkta rånarna lämnade snabbt platsen och en väktare ska direkt ha kört efter dem. Men enligt Sofie Olsson fick väktaren punka på grund av alla fotanglar som gärningsmännen kastat ut.
– Jag fattade inte vad som hände. Det kändes bara konstigt och som något som bara händer på film, det var overkligt, säger hon.
Hon berättar att hon är mycket skärrad av händelsen och att hon inte kan sluta tänka på ”hur illa det hade kunnat gå”.
– Man visste ju inte om de var där för att döda folk, eller om de var där för att råna. Jag kommer nog drömma mardrömmar om det här, bara jag tittar ut genom fönstret tänker jag att det står någon där.