Rapport: Så tystar de kriminella kommunanställda
Publicerad 2021-08-12
Av rädsla för hämndaktioner väljer anställda i Göteborg att se mellan fingrarna på brottslig verksamhet.
Det är en av slutsatserna i den rapport som nyligen landat på kommunstyrelsens bord.
– Utsattheten har normaliserats och blivit en parameter man tar med sig in i arbetet, säger rapportförfattaren Anna Ekström.
Det var i mars i år som Anna Ekström, doktorand i socialt arbete vid Gävle Högskola, fick i uppdrag att utreda om det finns en tystnadskultur bland anställda i Göteborgs stad kopplad till kriminella strukturer. I somras landade rapporten på kommunstyrelsens bord och svaret på frågan är otvetydigt: ja.
I de femtiotal intervjuer som gjorts av anställda på olika nivåer, och inom olika förvaltningar i Göteborgs stad, framträder ett komplext mönster av påtryckningar från kriminella nätverk som gör att medarbetarna hindras från att göra sitt jobb.
– Exponeringen för utsatthet är väldigt stor bland samtliga av de jag har pratat med. Utsattheten har normaliserats och blivit en parameter man tar med sig in i arbetet, säger Anna Ekström.
Tvekar att polisanmäla
Enligt rapporten är det tydligaste tecknet på tystnaden att många personer i studien drar sig för att polisanmäla brott som de själva utsätts för eller bevittnar. Oviljan att anmäla beror dels på att man är rädd för repressalier från kriminella nätverk, men också på att många anställda är osäkra på vilket stöd de kommer få av arbetsgivaren.
”Flera av de intervjuade tycker också att arbetsgivarens hållning gällande vilka händelser som bör anmälas är otydlig och att det finns en uppfattning om att anställda i staden ska tåla en hel del”, står det i rapporten.
Enligt Ekström är det inte de direkta hoten som upplevs som värst. I stället är det mer subtila hot som orsakar mest oro. Exempelvis lyfter Ekström upp fall där medarbetaren fått antydningar om att kriminella med stort våldskapital vet var medarbetaren parkerar sin bil eller var deras barn går i skola.
Olika tystnadskulturer
Rapporten visar att tystnadskulturen kan ta sig uttryck på en mängd olika sätt. Det kan bland annat handla om medarbetare som väljer att se mellan fingrarna när de bevittnar öppen narkotikaförsäljning på gatan för att undvika att själv bli en måltavla.
Men det kan också handla om förbiseenden av mindre brott, som att man undviker att ge kriminella med känt våldskapital tillsägelser när de parkerar på otillåtna platser.
Organisationen tystar ner
Ett annat problem som rapporten lyfter är den så kallades organisatoriska tystnaden. Den här typen av tystnadskultur är inte direkt kopplad till kriminella strukturer utan handlar snarare om en ovilja från ledningar i olika verksamheter att påtala brister och problem. Enligt rapporten finns det en rädsla för att det kommer leda till att de ansvariga får dåligt rykte och därmed försämrar sina karriärmöjligheter.
”Mellanchefer och chefer tystas och vill inte vara de som ger politikerna negativ information .... Det är viktigare att det ska se bra ut och att skydda varumärket: den egna personen och arbetsgivaren än att ta risken att inte hålla budget eller att väcka politikernas missnöje” står det i rapporten.
Rapporten föreslår inga konkreta åtgärder på vad som bör göras för att motverka tystnadskulturerna men Ekström anser att den oberoende rapporten är ett steg i rätt riktning.
– Locket är lyft nu och diskussionen måste upp. Vi måste prata mer om utsattheten hos offentligt anställda för att kunna värna om demokratin ur ett längre perspektiv, säger Anna Hedin Ekström.
