”Stick härifrån ditt äckel”, skrek tjejerna
Jag kommer aldrig glömma det. Jag var tretton år och befann mig i ett badhus väster om Stockholm. Jag var klar med min grej, jag hade hoppat bomben och skuttat från trean och allt det där. Jag kutade till omklädningsrummen – jag sprang alltid när jag transporterade mig i min barndom – och precis när jag skulle trä mina näsduksstora badbyxor av min mycket spensliga kropp och kasta mig in i duschen så hörde jag det obekanta ljudet av sex eller sju tjejer som skrek samtidigt.
Plötslig känsla av fara. Jag hade av misstag gått in i damernas duschrum. Och där stod tjejerna, nakna och med fasa i blicken, och kurade ihop sig på golvet för att skyla sina kroppar. Det är ett blossande minne. Jag minns att jag, jag vet inte... Jag minns det hela som en rent sexuell upplevelse. Jag kunde inte slita blicken från deras bröst. De var så små att det såg ut som om någon sytt in pingpongbollar innanför huden på dem. Jag stirrade på deras endast fläckvis utvecklade könshår. Det brände till i hela kroppen, ända ner i tårna brände det.
Det hela var mycket eggande, det måste jag säga. Strax bröts trancen av att en av tjejerna skrek något i stil med: ”Mäh, stick härifrån, ditt jävla äckel!” och kastade en tvål i huvudet på mig. Och då gjorde jag det, stack därifrån mitt lilla äckel. Och så duschade jag och sprang hem, och i bagaget hade jag något som jag skulle tro var min första sexuella upplevelse. Jag tänkte länge på det sen. Använde mig av minnet i många ensamsexuella stunder.
Vilken dröm att få fri tillgång till tjejernas omklädningsrum. Tänk att få vandra omkring där obehindrat. Glutta lite, bara. Dessa minnen aktualiserades för en tid sedan, när jag var på ett badhus i Stockholm. Jag tog en ångbastu och där i dimmorna upptäckte jag plötsligt Rikard Wolff. Och där satt vi sida vid sida och jag kom att tänka på vilken drömsits den mannen och övriga homosexuella sitter i.
De lever den dröm som jag närt i tjugo år; möjligheten att obehindrat gå omkring i en miljö med kroppar som man åtrår. Rikard Wolff kan gå runt och glutta hur mycket han vill på herrarnas. Och ingen skulle komma på tanken att kasta tvålen i hans huvud och skrika ”Mäh, stick ditt jävla äckel!” Därför satt jag där i bastun och avundades Rikard Wolff litegrann. Och han kanske satt där och fick lite pirr, vad vet jag.