Risk att ANC splittras i två partier
Valet av ANC:s nye partiledare Cyril Ramaphosa innebär två saker.
Risk för att partiet splittras upp i två.
Men också en chans för den gamla befrielserörelsen att stänga dörren för korruption och rädda arvet efter Nelson Mandela.
För dryga 20 år sedan gick det nästan inte att överskatta partiets anseende. Så gott som alla svarta sydafrikaner kände att ANC var det självklara valet för att få landet på rätt köl efter de många åren av vitt förtryck under apartheidsystemet.
Frihetshjälten Nelson Mandela stod som garant för att partiet trots sin dominerande ställning inte skulle tumma på demokratins spelregler och inte förvandla Sydafrika till ännu en av dessa misskötta, korrupta afrikanska nationer.
De senaste åren har varningsklockorna ringt för Sydafrika. Inför partiledarvalet hade oljudet ökat i styrka till ett ihärdigt brandlarm.
Stödet i befolkningen har gått ner kraftigt sedan ANC tog makten i valet 1994. Partiledaren och tillika landets president Jacob Zuma är kraftigt ifrågasatt och närmast impregnerad av oerhört omfattande korruptionsanklagelser.
Diktatur
Därför är valet av ny partiledare som till slut blev klart på måndagskvällen av avgörande betydelse för Sydafrikas framtid och partiets anseende.
Cyril Ramaphosa är en före detta fackföreningsledare med djupa rötter i det som en gång var befrielserörelsen för att kasta av sig den vita diktaturen. Men efter att de svarta tagit makten 1994 lämnade han så småningom politiken för att bli en mycket framgångsrik och i dag stenrik affärsman.
Han har rykte om sig att inte vara en mutkolv, vilket tyvärr är ovanligt i dagens ledarskap inom ANC. Det var därför som den nu avgående partledaren Jacob Zuma helst sett att hans ex-hustru Nkoazana Dlamini-Zuma hade efterträtt honom. Det såg han som en garanti för att kunna behålla de rikedomar han lurat till sig från staten utan att riskera åtal för någon av de många korruptionsanklagelser som omger honom.
Plundra
Zuma anklagas för att systematiskt ha plundrat statskassan. Beskyddad av dem som det också regnat rejält med manna över.
Ett av flera uppmärksammade fall var när Zuma byggde om sitt barndomshem i byn Nkandla för minst 150 miljoner kronor och lät staten betala nästan hela notan genom att hävda att det handlade om en säkerhetsuppgradering. En lyxig swimmingpool kallar han för branddamm.
Åklagarmyndigheten drar benen efter sig när det gäller att besluta om åtal. Vi får ser om Ramaphosa har kraft nog och vilja att ändra på det.
Han har en svår sits eftersom han vann ledaromröstningen med ganska liten marginal. Normalt brukar det vara uppgjort i förväg när ANC ska välja nya ledare. Men nu var motsättningarna så stora att det blev en sluten omröstning och handräkning av de nästan 5 000 delegaternas röster.
Enpartistat
Ramaphosa leder den moderna falangen av partiet. Den som vill gynna medelklassen och fri företagsamhet.
Nkoazana Dlamini-Zuma står betydligt längre till vänster och för en mer traditionell ANC-politik där staten ska styra det mesta.
Frågan är om hennes anhängare kommer att acceptera att Ramaphosa gick segrande ur striden. Det finns en stor risk, eller chans beroende på hur man ser det, att ANC splittras i två partier inför presidentvalet 2019. Något som förmodligen skulle vara bra för Sydafrikas unga demokrati som i praktiken fungerat som en enpartistat.
Med Ramaphosa som partiledare ökar möjligheten att partiet återvänder till frihetshjälten Nelson Mandelas ideal. Ett arv partiet försnillat på senare år.
Hiv-förnekare
Istället för att driva en sund ekonomisk politik har det mesta gått ut på att gynna den egna makteliten vilket gjort att många sydafrikaner fått det sämre än de hade det under apartheid.
Thabo Mbeki, mannen som efterträdde Nelson Mandela började montera ner landets goda rykte genom att hävda att hiv-viruset inte orsakade aids. Med Zuma har utförsbacken fortsatt i rekordfart. Redan när han blev vald 2007 hade han över 700 åtalspunkter för korruption hängande över sig. Ett mål som nu kan komma upp igen.
Många hoppas att Ramaphosa med sina kontakter i näringslivet ska göra ett bättre jobb.
Ska man följa Afrikas normala måttstock är risken är att de blir besvikna.