Högoktanig färd bakom miljoner av skratt

Patrik Lundberg

helskärm

Stig Grybe siktade mot stjärnorna.

Han nådde dit, och fick miljoner av människor att skratta.

Själv har han inte alltid haft det så roligt.

Senast Stig Grybe sommarpratade var den 31 juli 1975. Nu, exakt 40 år senare, gör han comeback.

Förra gången var han i smöret. Han hade nyligen utnämnts till Sveriges roligaste artist. Och hans karaktär, Ante Nordlund, gjorde succé i radio och tv. Betänk då att vi bara hade en tv-kanal på den tiden.

Nu är Stig Grybe 87 år och han är ledsen. Kanske inte så ledsen över att strålkastarljuset har slocknat, men för att de flesta av hans kamrater är döda. Inga Gill, Martin Ljung, Povel Ramel. Listan har inget slut.

I en högoktanig radioshow, producerad av dottern Isabella Grybe, tar han lyssnarna på en vandring längs minnenas allé. Vi får ögonblicksbilder från komikerns uppväxt, mannen som fick miljoner av människor att skratta.

Men nästan ingen av bilderna handlar om glädje. Stig Grybe föddes av en ogift mor, vilket på den tiden sågs som en skandal. Under sina första år fick han bo i ett fosterhem.

När han senare återförenades med sina föräldrar blev det inte mycket bättre. Uppväxten präglades av social press, att Stig skulle bli urmakare precis som sin far.

Men Stig Grybe ville bli skådespelare, till varje pris. Berättelsen om hans uppväxt vittnar om en evig kamp. Mot fadern, mot lärarna som sa att han var värdelös, mot teaterpedagogen som sa att han var fullständigt obegåvad.

Efter den sistnämndas ord kunde han inte se vägen hem för alla tårar. Ändå tänkte han: ”Jag ska visa vad jag kan. Ingen ska stoppa mig.”

Och ingen kunde stoppa honom. Stig Grybe slank in bakvägen, via småroller och extraknäck på Postverket.

När han väl skapade karaktären Ante Nordlund blev karriären en autostrada mot stjärnorna.

Så varför ägnar en av 1900-talets största svenska komiker sitt program åt så mycket mörker?

Kanske ger han oss svaret redan i inledningen: ”Jag har alltid velat vara någon annan.”