"Världen är mörk, men det finns hopp"
Publicerad 2013-08-04
Världens stora ledare namedroppas i förbigående.
Men så är också Jan Eliasson den svensk som har det högsta internationella uppdraget sedan Dag Hammarskjöld var FN:s generalsekreterare på 1950-talet.
Eliasson startar i högt tempo. Telefonen ringer en morgon. Det är FN:s generalsekretare Ban Ki-Moon. Vill du bli min närmaste man?
Skulle han lämna det behagliga pensionärslivet? Familjen, vännerna rötterna? Hustrun Kerstin övertalade honom. "Säg ja, annars blir du bara grinig".
Anekdoterna från ett långt liv i den internationella hetluften är många. Ta bara medlingarna för att få slut på det fruktansvärda kriget mellan Iran och Irak på 1980-talet.
De visade sig bli komplicerade. Båda delegationerna var rädda för att tvingas vänta på motparten då förhandlingarna började. Och det var fel form på bordet i sammanträdesrummet. Problem som dock gick att lösa.
När sedan Eliasson efter ett par veckors sega överläggningar kom på att låta parterna fika tillsammans i pauserna lossnade det. Ett beslut på mikronivå som fick konsekvenser på makronivå.
Syrien visar sig, inte helt överraskande, vara den svåraste uppgiften just nu. Över hundratusen döda. Miljoner på flykt. Grannländer på randen till kollaps. Regeringen och oppositionen bär båda skuld. Men det gör även de fem ständiga medlemmarna i FN:s säkerhetsråd.
Eliasson är en skicklig berättare. Stora politiker som Margaret Thatcher, Helmut Kohl och Olof Palme skymtar hastigt förbi.
Sätt aldrig hjältarna på piedestal! utbrister han. Visst, Nelson Mandelas livsgärning är fantastisk. Men hjälten bor ofta i vardagen. Han kan heta Bertil Johansson. Han kan köpa en buss och börja köra handikappade till dans.
Världen är mörk, men det finns hopp. Ungdomarna, med sin nyfikenhet. Kvinnorna, som världen över tar mer plats. Vetenskaplig utveckling och internationellt samarbete.
Sommarens hittills klokaste program. Men det borde skrivas in ett förbud i grundlagen mot att Beatles Here comes the sun får spelas.