Kathleen har världens fulaste gräsmatta – vattnade senast 2022

Uppdaterad 2024-02-28 | Publicerad 2024-01-12

Kathleen Murray iklädd sitt pris, en återvunnen t-shirt i sin trädgård . Den skickar hon tillbaka till Sverige när nästa års vinnare utses. – Allt handlar om återbruk. Jag använder den under varenda intervju, säger hon.

Kathleen Murray har världens fulaste gräsmatta.

Beviset: En återvunnen t-shirt och ett diplom.

Kathleen Murray hälsar med ett glatt ”Hej!” när Aftonbladet når henne i Sandford på sydöstra Tasmanien. Svenska lärde hon sig för 30 år sedan och hon kan fortfarande sjunga svenska nationalsången.

– För Sverige har de sexigaste tennisspelarna på jorden. Som tonårsflicka var det oemotståndligt. Stefan Edberg var min enda sanna kärlek, tyvärr var den inte besvarad.

Men hon såg honom spela i Australian Open i alla fall.

– Och jag hade 30 njutbara sekunder i en hiss med honom – då han signerade min t-shirt. Då var jag 16 år.

I dag är Kathleen Murray 53 år och har vunnit pris – på att göra ingenting. Hennes gräsmatta har utsetts till världens fulaste av en internationell jury. Detta efter att Region Gotlands tävling har blivit global.

Bandicootråttan kan bli uppåt 36 centimeter lång och ha en svans på upp till 28 centimeter. De gräver tunnelsystem som kan ligga 60 centimeter under markytan. Här är några av hålen i Kathleen Murrays trädgård, mellan dem det som finns kvar av det planterade gräset.

Hennes trädgård på tusen kvadratmeter borde få vilken trädgårdsmästare som helst att rysa. Det finns inte en enda grön växt och marken är full av stora hål efter bandicootråttor. Nyss slogs en bandicoot med en kyckling om en brödbit här. Bandicooten vann.

Tävlingen om den fulaste gräsmattan hörde hon talas om när hon hörde Johan Gustafsson, en av dem som jobbar med Gotlands hållbarhetsinitiativ, intervjuas i bilradion av ABC.

– De pratade om bakgrunden till tävlingen, det faktum att det var viktigt att spara på vattnet, att minimera vattning av gräsmattor och att de ville belöna människor som gjorde det rätta för planeten. Även om deras grannar kanske hatade dem.

– Det handlar om att göra det rätta för vår planet och spara vatten så att bönderna kan producera mat och se till att vattnet finns kvar i vårt naturliga ekosystem, i våra floder.

Var det svårt att låta bli att vattna?

– Nej, jag har en vattentank. Vi bor nära Mount Wellington och har utsikt över Ralphsbukten. Vi bor i vad som kallas regnskugga – det kan regna överallt, utom här. Sist det regnade ordentligt var i början av december. Sedan dess har vi väntat.

Brukar du vattna i trädgården normalt sett?

– Nej, aldrig. De förra ägarna sådde gräs från västvärlden och de måste ha betalat en förmögenhet för det och att låta köra in vatten. Gräs från väst överlever inte här om du inte vattnar mer än det regnar.

Här och där sticker små klungor med ogräs upp i den torra jorden.

– Och det finns också ett fint inhemskt gräs, som kommer att överleva Tjernobyl. Det överlever allt och behöver inte vattnas. Det bara existerar och trivs. Det förser också alla inhemska papegojor med gräsfrön. Och du slipper klippa det, det blir bara några decimeter högt. Jag föredrar att inte känna skuld för att bevattna gräs från väst, bara för att sedan behöva klippa det.

Det är två år sedan hon klippte gräset förra gången. Hon äger inte ens en gräsklippare sedan exmaken försvann med deras.

Här är trädgårdsdammen där det skulle kunna vara vatten, om regnet hade fallit i den torraste delen av Tasmanien.

Nu när Kathleen lämnar trädgården orörd vågar sig många vilda djur dit.

– Ja, nu har de kamouflage i trädgården. Förra gången jag klippte gräset försvann bandicootråttorna i en månad. Nu är det som att vara på inspelning av en naturfilmsdokumentär. Jag kan sitta vid köksbordet och ser dem med kycklingarna, ser dem gräva. Jag har också papegojor i trädgården, piggsvin och ödlor med blå svans.

Hur får ni vatten om det inte regnar?

– Mina tre äldsta är tonårsgrabbar, de är allergiska mot att duscha varje dag – vilket är en fördel för mig. Min yngsta flicka tillbringar två timmar i badrummet och får mig att bulta på dörren och påminna henne om att inte använda vårt dricksvatten.

– Allt vatten vi dricker och använder i hushållet kommer från vårt tak och sedan rinner det in i vår vattentank. Om vattnet tar slut kan det dröja i två veckor innan en tankbil kommer med vatten till oss, så vi är väldigt försiktiga.

Just nu är det sommar och i dag, fredag, har det varit 29 grader varmt.

– Det är en otroligt tropisk värme för att vara Tasmanien. Normalt sett har vi max 25 grader. Så här varmt har det varit i flera veckor. Hålet i ozonlagret brukar finnas rakt över Tasmanien – även om vi inte gjort något för att förtjäna det. Det är som att vad de än gjorde i Amerika under den industriella revolutionen så hamnade det över Tasmanien. Så vi har extremt höga nivåer av UV-strålning, även när det regnar.

Att vara klimatsmart ligger i familjen. Kathleen Murrays mamma var miljöaktivist på 1970-talet.

– Hon hjälpte till att stoppa dammbyggen i Gordon river. Hon fick mig alltid att se helheten, att jorden inte bara är för oss. Vi delar jorden med allt annat.

Regnvattnet från taket rinner ner i vattentanken och används i hushållet. Det ska räcka till nästa regn. Förra gången det regnade var i början av december.

Har du något tips till den som vill leva mer hållbart?

– Det bästa är att välja lokalt gräs, då kommer det att överleva utan extra vatten. Det gjorde det innan människor kom hit, man måste bara lita på naturen. Precis som den nya rörelsen med kvinnor som slutar färga sitt hår och det är okej att bli gråhåriga med grace, kanske skulle gräsmattan tillåtas bli torr med grace.

Kathleen Murray med vinnartröjan.
Djurlivet i Kathleens trädgård har vaknat till liv efter att hon slutat klippa gräset. Här samsas en bandicootråtta med fåglarna.