Jyoti, 23, våldtogs och mördades – nu visas den förbjudna filmen

Kerstin Nilsson

Hon var ung, hon var kvinna – och hon trodde att hon kunde göra vad hon ville.

Men det räckte att hon gick på bio en kväll för att hon skulle våldtas, misshandlas – och mördas.

Jyoti Singh, 23, är i dag en symbol för det nya, moderna Indien.

Men hennes mördare ångrar sig inte.

– Kvinnan har större skuld än mannen, säger dödsdömde Mukesh Singh, 28, i tv-filmen som totalförbjudits i Indien.

I kväll, på internationella kvinnodagen, visas den uppmärksammade dokumentären "Indiens dotter" i SVT 2.

Det är en uppskakande film om mötet mellan två kulturer i samma land - en från det förgångna och en framtida, ett möte mellan två oförenliga världar som slutar i en tragedi.

I en brutal och blodig gruppvåldtäkt på en privat skolbuss, medan den kör runt, runt på staden Delhis gator.

Våldtäkten och mordet på Jyoti Singh i december 2012 skapade inte bara upplopp och kravaller i Indien – brottet väckte avsky i hela världen.

Jyoti Singh var en modern ung kvinna.

Ville bli läkare

Hennes namn, Jyoti, betydde "ljus" och till skillnad från många andra, firade hennes föräldrar även sin dotters födelse, något som annars oftast är förbehållet sönerna.

Hon växte upp under fattiga förhållanden. Pappa Badri jobbade på flygplatsen och mamma Asha skötte hem och barn.

Ändå var de moderna i sitt synsätt.

Redan som liten bestämde sig Joyti för att hon ville bli läkare.

När hennes mamma sa att de inte hade råd med utbildningen, bad Joyti att de skulle ta pengarna de sparat till hennes bröllop och bekosta utbildningen med dem.

Istället sålde hennes föräldrar sin släktgård – allt för att ge sin dotter en chans till ett annat, bättre liv.

Samtidigt som hon pluggade till läkare, jobbade Joyti på ett callcenter på nätterna, för att ha råd att betala sitt studentrum.

Då, i december 2012, hade hon just tagit sin slutexamen på Dehraduns läkarhögskola.

Hon var lycklig.

Hjälpa fattiga

Måndagen den 17 december skulle hon börja sex månaders praktik – sedan väntade världen.

Joyti hade storslagna drömmar.

– Hon ville hjälpa fattiga. Hon ville bygga ett sjukhus i sin hemby, där det inte fanns någon sjukvård, säger hennes vän, Santendra.

– Hon sa: "En kvinna kan göra vad som helst".

Söndagen den 16 december lagade hon mat åt familjen, sedan ringde en manlig vän, Awindra, och frågade om de skulle gå på bio.

Joyti valde film – "Berättelsen om Pi".

Samtidigt, i en annan del av staden, har Mukesh Singh, 28, hans bror Ram och fyra vänner, den yngsta bara 17 år, börjat festa.

De dricker sprit, mycket sprit, och bestämmer sig för att åka ned på stan och fortsätta festa.

De tar skolbussen, som Ram brukar köra barn till skolan i.

Vid 20-tiden på kvällen är Joyti och hennes vän på väg hem.

Då stannar den tomma bussen och de luras att kliva ombord – i tron att bussen ska köra dem hem.

Nakna på gatan

Men när ljuset i bussen släcks hoppar männen på Joytis vän, Awindra. De misshandlar honom och han försöker undkomma genom att gömma sig mellan sätena.

Joyti ropar på hjälp, men det finns ingen som kan hjälpa dem.

Männen slår henne, släpar henne längst bak och medan den nersläckta bussen kör runt, runt på stadens gator turas de om att våldta henne.

De använder en järnstång och avslutar med att de slita ut tarmarna ur Joytis sargade kropp, innan de slänger ut henne och Awinda, nakna, på gatan.

Joyti var vid medvetande när hon kom till sjukhuset och kunde berätta precis vad som hänt.

I två veckor kämpar läkarna för hennes liv, men förgäves.

Hennes skador är för svåra och tidigt på morgonen den 27 december avlider Joyti Singh på Mount Elizabeth-sjukhuset i Singapore.

Då har protesterna spridit sig från stad till stad i Indien, från Dehli till Calcutta, Bangalore och Bombay – överallt har folket rest sig, för Joyti och alla andra våldtagna flickor och kvinnor.

Dömdes till döden

Var 20:e minut våldtas en kvinna i Indien, men Joyti blev en för mycket.

I dag är hon symbolen för den nya kvinnosynen i Indien, för ett modernt samhälle där en kvinnan ska kunna gå på bio med en manlig vän en kväll utan att ses som ett lovligt offer för våldtäktsmän.

Busschauffören, Ram Singh, 35, tog livet av sig i Tiharfängelset några månader senare.

Den yngste av gärningsmännen, 17-åringen, dömdes till tre års ungdomsvård.

Mukesh Singh och de tre andra dömdes till döden genom hängning.

Mukesh, som hävdar att han själv bara körde bussen, ångrar ingenting.

Han skyller allt på Joyti.

– Hade hon inte kämpat emot hade hon levt i dag, säger han.

Nu sitter han i Tiharfängelset och väntar på sin dödsdom.

I Indien har dokumentärfilmen totalförbjudits.

Joyti Singh fick aldrig förverkliga sina drömmar, hon fick aldrig uppleva världen – men hon förändrade något, för alltid.