Välkommen på Kalas

Häng med bakom turné-kulisserna

Timme efter timme i buss. Rum som luktar brottarmatta, örfilsfajter och kollektiv mobbing. Nej, det är inte klassresa med 9 B, det är Kalasturnén.

Puls var med bakom kulisserna på premiärspelningen i Örebro.

kl 17.50

Det är regnigt i Örebro. Inte fullt så regnigt som i Kalmar dagen innan, då premiären av hela kalaset var tvunget att ställas in. Men backstage i Brunnsparken är det varmt och torrt.

Melody Club har just spelat. Sångaren Kristofer ”Stoffe” Östergren slänger på sig en ny tröja och går raka vägen till pannbiffsbuffén.

– Jag käkar ingenting fyra timmar före en spelning, så jag är jäkligt hungrig efteråt. Basisten Magnus Roos sitter i en solstol och tittar på.

– Stoffe har supergener. Han kan käka vad som helst och är en speta ändå. Jag måste tänka på sånt där med långsamma kolhydrater, så jag brukar köra matlåda på turnéer. Annars sitter man där med oxfilé och nån sunkig sallad varje dag, trots att man är vegetarian. Och så slipper man bli hungrig och gnällig.

kl 18.00

Marit Bergman syns inte till. Men det hörs något från duschrummet. Någon sjunger därinne. Jodå, det är Marit som kommer ut från duschrummet, uppsjungen och klar. Den här helgen gör hon gör fem spelningar på tre dagar och flyger mellan olika festivaler. Hon försvinner lika snabbt som hon dyker upp. Inte heller Di Leva syns till backstage. Kanske sitter han på en stubbe i skogen någonstans. Fast med tanke på vädret är det nog troligare att han sitter på hotellet.

kl 18.30

I MELODY CLUBS LOGE

Jeans, skor, skivor och vattenflaskor ligger spridda över bordet och golvet. Vad gör ni för att fördriva tiden på bussen?

– Kollektiv mobbning, säger Kristofer Östergren. Man väljer ut den somser svagast ut efter gårdagens festande, oftast jag tyvärr. Gärna genom att ringa 200 samtal på mobilen och kvacka med plastankor när man svarar.

– Ja, men du är ju så dum att du svarar varenda gång, kontrar bandkamraten Jon Andersson.

– Jag måste ju svara, det kan ju vara andra människor som ringer också. Fast Kristofer har ett hemligt vapen, som han använder som attackhämnd.

– Jag kan göra ett otroligt irriterande ljud. Det låter ungefär som när jag sjunger upp. Det blir rätt irriterande om man håller på i en halvtimme. Det är effektivt, men kanske inte så moget. Det är rätt svårt att vara mogen på turné, det bli mest en jävla lekstuga. Vad är viktigast att ha med sig på turné?

– Egen kudde och en hel väska full med skivor, säger Magnus Roos.

– Kläder, tycker Kristofer Östergren. Jag tar alltid med mig för mycket. Nu är vi borta tre dagar, men jag har med mig åtta kavajer, fem par skor och en massa slipsar. Det blir ju en svettorgie på scen, så allt måste kemtvättas efteråt. Den där svarta som jag hade på mig i kväll ska man inte leka med, den luktar som ett riktigt djur. Apropå kläder, vad har du för jeansstorlek egentligen?

– 26:32, tror jag. Jag köper de tajtaste jag hittar och sen syr jag in dem. Vilket är det roligaste turnéminnet?

– Det var när vi var i Danmark och träffade ett danskt fan som startat ett coverband som bara körde våra låtar. Vi var och lyssnade på en spelning – det var asgrymt. Fullsatt och allsång. Är det någon konkurrens mellan banden när flera spelar på samma turné?

–Nej, snarare tvärtom, man peppar varandra. Det är en jävligt go stämning. Dessutom är banden på Kalas så olika. Gillar man melodier och tandpetarben gillar man oss. Gillar man en fet smocka gillar man Backyard Babies, säger Erik Stenemo, gitarrist i bandet.

– Di Leva är skön. När vi frågade honom var efterfesten var sa han att den var i himlen.

kl 21.10

Backyard Babies spelar på stora scenen, Kristofer från Melody Club och Infinite Mass Rodde Pencheff ska snart in och gästspela på låten ”Friends”.

– Fan, jag är mer nervös för det här än för vår egen spelning, säger Kristofer.

kl 22.00

Nicke Borg från Backyard Babies käkar pannbiff efter spelningen.

– Jag märkte att jag hade lite premiärnerver. När det blev inställt i går söp vi som idioter i stället. Men det finns ingen som är bättre på att spela bakfulla än vi. Möjligtvis Kent, säger Nicke. Vad gör du före en spelning?

– Dricker honung och äppelcidervinäger och lyssnar på hardcore från LA.

– Och då luktar det piss i logen, säger basisten Johan Blomqvist.

– Minns du de där långa grå mattorna på gympan i högstadiet? Så luktar det. Jag fattar inte varför han inte lika gärna kan slicka på mina fötter. Vad är värst med att vara på turné?

– Man blir lite handikappad och slutar tänka när allt är fixat runt omkring en. Säger man ”Fixa”, så är det någon som fixar. Samtidigt är vi rätt rastlösa som personer, blir lätt trötta på allt hemma och då är det skönt att dra iväg. Det är väl nomaden eller vikingen i en som vill åka från stad till stad och härja.

Är det inte svårt med förhållanden när man är borta så mycket?

– Man får ha förstående respektive. Ibland kan man ta med flickvänner, men det är en ekonomisk och praktisk fråga. Spelar vi i Japan blir det lite dyrt. Sen tror jag förhållanden blir starkare av att man är ifrån varandra ibland. Di Levas färgglada gäng sveper förbi på väg till scenen, som när alverna tågar mot havet för att lämna Midgård. Fast gladare.

kl 23.30

Kalas arrangör Pange Öberg firar premiären genom att kasta en flaska champagne till varje band. Det är tradition. Dregen halkar på det våta golvet och drar ner en stol, men fångar flaskan lätt.

– Han är ju gammal hockeyspelare, säger Nicke Borg stolt. Thomas Di Leva gör en lika elegant räddning. När det har skålats och sjungits för Jejo i Infinite Mass/The Gmeyner som fyller år är det efterfest på nattklubben Frimis. Melody Club firar med att ge varandra örfilar.

–Nej, inte en lavettfajt nu igen. Det brukar spåra ur och bli rejäla smockor, säger Erik Stenemo och suckar.

kl 00.30

EFTERFEST PÅ FRIMIS

I vip-rummet dansar Di Leva till ”Panic” i lila tunika med gröna slingrande krusiduller på.

– Man var verkligen sugen på att spela efter att det blev inställt i går. Det finns fortfarande en massa energi samlad, säger Di Leva och dansar vidare till toakön.

– Det känns som en askungesaga. Vi har gjort en hit och nu är vi här! hojtar Nick Schröder i Nic & the family från baren. Han och bandet får visserligen inte åka med i Kalasbussen utan åker i en egen liten folkabuss, men de verkar glada ändå. Melody Club tipsar om en efter-efterfest på MC-klubben Mastodont. En av killarna i Backyard Babies team är tydligen ”president” i klubben.

kl 02.30

MASTODONT MC-KLUBB

På en liten scen spelar Melody Club med Dregen, iklädd Mastodont-t-tröja, Eddie Medusas ”Mera brännvin” till knuttarnas förtjusning. Sedan manglar Backyard Babies vidare, minus Nicke som gått och lagt sig med motiveringen ”att spela bakfull är en sak, att flyga bakfull är en annan.” Efter tar Infinite Mass över, med Dregen först på trummor, sedan sjungande med Amir och Rodde på ”No 1 Swartskalle”.

kl 04.00

Kalaset är slut och bara Rodde Pencheff och några knuttar tycks ha energi kvar. Jejo Perkovic har tappat bort sin jacka och Putte Rokk från Nic & the family har somnat på en bänk med en öl balanserande på knät. Ute är det ljust och det verkar som om det skulle kunna bli sol när banden ska spela igen om några timmar.

Maria Marchner