Osande sommarprat om revansch

Uppdaterad 2015-07-29 | Publicerad 2015-07-26

Olle Jönssons sommarprat genomsyras, nej fullkomligt osar, av känslan att en gång blivit illa behandlad av andra barn och vuxna på grund av sin bakgrund, skriver Jonathan Jeppsson.

Det är inte sångaren i ett av Sveriges största dansband som pratar i dagens Sommarprogram.

Det är inte en 59-årig man som gett ut 46 album och turnerat i lika många år.

Det är en liten pojke. En pojke som nitar fast sin revansch vid ditt öra.

Som liten skulle Olle Jönsson, sedan länge sångare i Lasse Stefanz, gå Luciatåg med sin klass bland de finare villorna i Kristianstad.

Men precis innan de skulle gå in och börja sjunga, sa hans fröken: "Jönsson och Skoglund väntar utanför".

När det väl gällde var inte "oäktingen" Jönsson fin nog att följa med in i de vackraste salongerna.

Det här är ett sommarprat som genomsyras, nej fullkomligt osar, av känslan att en gång blivit illa behandlad av andra barn och vuxna på grund av sin bakgrund – och känslan av den revansch han tagit.

Det är samma barn som pratar här som i Jonas Gardells "En komikers uppväxt" eller "Jag är Zlatan Ibrahimovic".

Och revanschen som drivkraft tar aldrig slut. Att det är ett eget liten kraftverk hos Olle Jönsson hörs tydligt när han säger:

"I dag skulle jag kunna gå runt i dessa fina hus och pissa på trappan och säga 'Vad blev det av er?'. Här har ni Jönsson. Han var inte fin nog att sjunga i Luciatågen i era hus, men nu sjunger han för fler människor än ni någonsin kunnat föreställa er."

I övrigt verkar dansbandslivet vara överreklamerat: Varma turnébussar, bensinstopp, snöoväder och usla vägkrogar verkar vara det mest spännande som händer. Det tycks vara mer sex, drugs and rock'n roll i Adolf Fredriks kyrkokör, om det nu inte är så att Olle Jönsson utelämnar något.

Men det är när han återkommer till känslan av utanförskap – av att ha blivit märkt av sociala hierarkier i ett Sverige vi trodde oss ha lämnat, men som säkert fortfarande finns kvar – som detta sommarprat glödgas och bränner till. Och det är också den stora behållningen.

Det sammanfattas lakoniskt och stenhårt med texten han vill ha på sin gravsten – en gravsten som ska utgöras av boxen med Lasse Stefanz samlade verk:

"Det här gjorde jag. Vad gjorde du?"

Följ ämnen i artikeln