Tiotusen röda rosor

Hyllningen på Thore Skogmans begravning

HALLSTAHAMMAR. Decembersolen nådde aldrig över träden på Svedvi kyrkogård.

Frostbitna åkrar andades stillhet.

Här jordfästes Thore Skogman till toner av ”Ensam jag är”.

Men i går var Thore Skogman aldrig ensam.

Inte ett ögonblick.

Hans livs kärlek

Här fanns också hustrun Britt – hans livs kärlek, innerligt saknad sista åren i hans liv.

Nyss satte han nya lyktor på hennes grav.

Den ligger bara några tiotal meter från 1200-talskyrkan där uppe på höjden. Hans namn står redan ristat på den hjärtformade stenen.

Om Britt och Thores kärlek talade kyrkoherden och vännen från Årjäng, Bengt Rexed. Liksom han lika självklart talade om svenska folkets stora kärlek till Thore Skogman.

Nära vänner

I kyrkan fanns familjen och Thore Skogmans allra närmaste vänner, ett femtiotal.

– För mig är det självklart att vara här. Vi har känt varandra i över 50 år, och, vet du, vi hördes alltid av när vi fyllde år. Vi fyller samma dag, sa Barbro ”Lill-Babs” Svensson.

Musikerna och vännerna från Värmland – Runar Patriksson, Lennart Jonsson och Bengt Buskas Olsson – spelade sex av Thore Skogmans melodier under begravningsakten.

Det var ”Ensam jag är”, det var ”Tio-tusen röda rosor”. Framför kistan låg några av dem.

Hjärtformade röda rosor. Precis som vid hustrun Britts begravning i februari förra året.

Thore Skogman blev 76 år.