”Jag längtade hem”

Teresa Utkovic lämnade proffslivet för Sävehof

Tron på spel i Champions League lockade handbollsproffset Teresa Utkovic, 27, tillbaks till Sävehof.

Men störst betydelse hade längtan hem till familjen. Punkt SE har träffat henne och pratat om den hårda pressen som proffs, straffmissar och svensk damhandbolls framtid.

Hur har månaderna varit sen du kom hem?

– Lite upp och ner. Jag är positivt överraskad över hur bra laget är, samtidigt jobbar jag heltid vid sidan om och det är lite för mycket. Ska svensk damhandboll utvecklas ett steg vidare är det ett måste med ett par halvtidsproffs.

Vad fick dig att flytta hem?

– Chansen att spela Champions League. Men framför allt hemlängtan. Samma dag som jag fick höra att min syster var gravid bestämde jag mig. Inga pengar i världen spelar någon roll jämfört med familjen.

Hur kommer det sig att Sävehof kan konkurrera med Europas bästa klubbar?

- Viljan. Vi ger aldrig upp och det är jobbigt för motståndarna. Till skillnad från många utlandsstjärnor är vi vana vid grovjobbet och tar det.

Du verkade så oberörd i tv efter straffmissen förra veckan mot Krim, var du det?

– Det är klart jag var besviken, men jag är inte den som tänker tillbaka. Gjort är gjort liksom. Tänker jag bakåt är det bara på positiva saker. Jag satte en straff i förkvalet i exakt samma läge och satte den. Hade jag inte gjort det hade vi inte spelat Champions League.

Har du alltid kunnat tänka så?

– Det har nog alltid kommit ganska naturligt. Men det har lite med ålder att göra också. Jag var inte så fräck när jag först kom upp i Sävehofs damlag. Som proffs är det nödvändigt att inte lägga energi på negativa tankar.

Hur är klimatet i en proffsklubb?

– Det är tufft. Gör du dåligt ifrån dig får du höra det.

Ibland hejade de i klubben inte, beroende på hur det gått i senaste matchen. Men det positiva uppväger det negativa.

Vad tror du om svensk damhandbolls framtid?

– Den har utvecklats något fruktansvärt sedan senast jag var här. Så bra som Sävehof är nu har de aldrig varit.

Jag tror att det här kan vara ett avstamp till något stort, det känns som det ligger rätt i tiden. Herrlagen får se upp, haha.