Därför släppte kidnapparna Johan

Ingen vill prata om det men någon betalade med största sannolikhet en lösensumma för att få Johan Gustafsson fri.

Varför skulle han och andra gisslan annars ha släppts?

Tyvärr går pengarna rakt ner i fickorna på dem som finansierar nya terrorbrott.

Johan Gustafsson sitter framför en skog av mikrofoner i en alldeles för trång lokal och har precis berättat en nagelbitande spännande och ångestframkallande historia om hur han tvingades tillbringa nästan sex år som fånge hos al-Qaida i Mali. Hans röst är lågmäld. Anspänningen går inte att ta miste på.

På min fråga om varför kidnapparna släppte honom efter så lång tid svarar Johan Gustafsson att han inte vet.

– Men jag hoppas det var för att de var rejält trötta på mig, säger han och ler för första gången riktigt brett.

Ett leende som säger mig att han inte riktigt själv tror på den förklaringen. Men att han avstår från att spekulera i de verkliga orsakerna.

När han förklarar varför kidnapparna inte avrättade honom efter ett flyktförsök sammanfattar han själv omedvetet kärnfrågan.

Inget värde som död

– Jag hade ett värde för dem som levande. Inte som död.

Gången i Johan Gustafsson fall har varit densamma som i nästan alla fall då gisslan släpps. Inblandade ansvariga bedyrar att ingen lösensumma betalats.

Att de gör det är fullt förståligt. Att offentligt medge att staten eller någon annan betalat för att få gisslan fri skulle kunna uppmuntra andra terrorister och brottslingar att göra samma sak.

Ändå förstår den som sätter sig ner och funderar en liten stund att al-Qaida i Nordafrika eller andra terrorgrupper knappast håller en grupp utlänningar som fångar under många år för att sedan släppa dem utan att få något i gengäld. Om inte annat så går det åt både mat och andra resurser för att hålla gisslan vid liv. Det är en investering man förväntar sig avkastning på.

Finansierar nya terrordåd

När hans medfånge, sydafrikanen Stephen McGown, släpptes ett antal veckor efter Gustafsson uppgav källor att en lösensumma på 34 miljoner kronor betalats. En uppgift som är mycket svår att kontrollera. Men någon har med största sannolikhet betalat ett antal miljoner för frigivningen. Det är ju själva affärsidén bakom att kidnappa västerlänningar i instabila, våldsamma länder.

Att anhöriga vill ha tillbaka sina nära och kära, att stater vill rädda sina medborgare är full förståligt och helt i sin ordning.

Problemet är att al-Qaida inte använder pengarna för att köpa den senaste Porschen eller en lyxlägenhet i Cannes. Pengarna går till att betala löner till terrorister och för att finansiera nya terrordåd och vapen.

Då har vi ett bekymmer.

Släpptes för 20 miljoner

Förra året träffade jag den danske fotografen Daniel Rye. som skrivit en bok om hur han i Syrien torterades och kidnappades av IS. Hans familj samlade öppet in de 20 miljoner kronor som krävdes för att få honom fri.

Bland hans medfångar fanns amerikaner och britter. De avrättades, enligt Daniel för att deras regeringar vägrade betala lösensummor och dessutom förbjuder anhöriga att samla in pengar.

IS och andra terrorgrupper har de senaste åren fått in flera hundra miljoner kronor på att släppa kidnappade utlänningar. Pengar som går rakt in i deras dödsbringande verksamhet. Västvärlden bidrar med andra ord direkt till att finansiera de terrorgrupper som man annars lägger ner stora summor och enorm möda på att bekämpa.

Betalningen av lösensummor uppmuntrar också terrorgrupper och andra att fortsätta kidnappa utlänningar från länder som de vet betalar.

Johan: ”Fel betala”

Ingen missunnar familjen eller Johan hans frihet men däri ligger onekligen ett stort dilemma.

Den motsatta sidan av myntet ut är att den som inte betalar löper stor risk att bli dödad.

Johan Gustafsson vet inte om någon lösensumma betalades för honom men hoppas att så inte var fallet.

– Jag tycker det är fel att betala lösensummor till grupper som sedan använder pengarna för att finansiera terror, säger han. Jag hoppas att Sverige har hållit på principerna i mitt fall.

Ingen skugga över Johan. Men det är svårt att se hur han kunnat bli fri utan att någon betalat. Vem och hur mycket får vi sannolikt aldrig veta.