Prislappen: 406 000 kr
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-09-01
Kalla fakta-reportern lovade försöka hjälpa familj få pappan fri
De ville få sin pappa friad genom Tv 4:s ”Kalla fakta”.
Uppdraget gick till Trond Sefastsson.
Prislappen var 406 000 kronor.
Men uppgörelsen slutade med hot om torpeder och hundratusentals kronor i skulder för familjen.
– Jag har varit FN-soldat och sett mycket otäcka saker, men något så elakt som det här har jag aldrig varit med om, säger Driton Rexhepi.
17 december 2006.
Trond Sefastsson svänger upp med sin Audi framför kafé Sturekatten, nära sin bostad på Östermalm i Stockholm.
På gatan står Driton Rexhepi med en liten turistväska i handen.
I väskan ligger 135 000 kronor i kontanter.
– Då hade jag redan börjat fatta misstankar. Så jag tog med mig bandspelaren, berättar Driton.
Enligt Rexhepi var pengarna den sista delbetalningen på ett arvode på 406 000 kronor till Trond Sefastsson.
Ville få pappan fri
– Ja, då har du gjort din del, säger Sefastsson på bandupptagningen.
Men historien börjar några månader tidigare, när dottern till en dömd narkotikabrottsling satt hemma vid köksbordet och ringde Trond Sefastsson.
Uppdraget: Få pappan fri.
– Jag frågade honom: Kan du inte göra en dokumentär om detta? Vi tyckte att det fanns mycket bevis för att pappa var oskyldig.
Enligt dottern och sonen var det ingen tvekan om att han gjorde jobbet i egenskap av reporter på TV 4:s Kalla fakta.
– Det gjordes mycket tydligt.
– Han refererade till de olika fallen han tagit upp i tv. Han antydde redan då att det skulle kosta, ingenting är gratis.
Prislappen: 406 000 kronor
När systern och brodern träffade Sefastsson för andra gången på kafé Sturekatten några dagar senare kom prislappen: 406 000 kronor.
– Vi trodde att det var så här det brukade gå till. Han nämnde filmteam, resor, utrustning. Han sa också att han ville ha pengarna under bordet. Jag tänkte bara att om han kan få min far fri så skulle jag kunna betala ännu mer.
Men allt var svarta pengar?
– Ja, det var svart. Det var så det pratades. Och vi tänkte att det var kanske så det gick till, vi visste ju inte om TV 4 betalade tillräckligt bra för det här, säger Driton.
Men ni skrev inget kontrakt?
– Nej, han sa 406 000 för det var ett stort arbete. Fine, sa jag. Men jag har inte de pengarna hur som helst, det kommer ta tid att få ihop det. Han sa att vi kunde skjuta upp det till den 1 augusti för han hade andra uppdrag fram till dess.
– Så då började vi kämpa för att få ihop pengarna.
Mammans lägenhet
Driton berättar att han tvingades sälja sin del i en restaurang och fick ut 300 000 kronor. Han sålde mark han ägde för 125 000 kronor. Mamman hade guldsmycken som de fick sätta i pant för 50 000 kronor. För att få in de sista pengarna gick han också till en bank och fick ett lån.
– Jag satte mammas lägenhet i pant. Jag sa till banken att jag skulle renovera hennes lägenhet.
Med skulder upp över öronen säger Driton att han slutligen, efter tre betalningsomgångar, lyckades betala de 406 000 kronorna till Trond Sefastsson.
Vid ett av betalningstillfällena, när Trond skulle möta familjens yngste son på centralstationen i Stockholm, dök han inte upp. I stället fick sonen och dottern, efter flera telefonsamtal, åka hem till Trond Sefastssons lägenhet och leverera pengarna i hans portuppgång.
”Allt var så skumt”
– Jag kände mig som en kriminell som köpte droger. Allt var så skumt. Jag kände mig så skyldig i mitt beteende att jag mådde illa, säger systern.
I december 2006, då den sista delbetalningen ägde rum, hade familjen för länge sedan börjat fatta misstankar mot Trond Sefastsson.
– Vi började tycka att han är skum. Han var bara utomlands, inte på jobb utan med sin sambo i Italien plötsligt, i Rom. Lite tidigare var han i North Carolina. Vi tänkte att: Det är för mycket resande, hur ska han hinna utföra ett jobb? säget systern.
– Han verkade inte jobba speciellt hårt på fallet, det var mycket smådetaljer som inte stämde.
Därför hade Ditrin en bandspelare med sig.
– Jag ville bara ha någonting som kunde binda honom till en del av vår uppgörelse.
Inga pengar vid hot
Ditrin försökte få Sefastsson att i inspelningen säga saker som bekräftade betalningen.
– Jag plockade ut pengarna ur påsen och visade honom, det var ett Nordeakuvert. Vi satt i bilen. Han stoppade in det i armstödet. Jag försökte säga saker så att han skulle prata.
Familjen uppger att Trond Sefastsson vid ett tidigt skede gjort klart att om han på något sätt får ett hot riktat mot sig på grund av hans research, så kommer han att dra sig ur projektet och inga pengar återbetalas.
I början av 2007 hävdade Sefastsson att han hade fått ett hot.
– Men jag tror att det bara var påhittat. Det var bara ett sätt för honom att dra sig tillbaka, säger Driton.
Den sista kontakten Driton har med Sefastsson är när han i våras skickade ett sms till honom, ett sms som Sefastsson upplevde som hot:
”Du behåller 10 procent av vår deal. Resten ska återlämnas snarast.”
Kontakt med torped
Då kom, enligt familjen, hoten.
Sefastsson tog kontakt med Johan Lindström, en känd torped dömd för mord, som satt på samma avdelning på Tidaholmsanstalten som pappan.
– Lite senare fick jag höra att han, förutom Johan Lindström, har anlitat en annan gangsterkung i Stockholms undre värld. Men han hade tackat nej till uppdraget. Detta vet jag eftersom min svåger träffade killen som fick uppdraget.
Driton säger att han var rädd, både för sin egen skull och för familjens.
– Jag var rädd för bilbomber så varje gång jag gick till bilen kollade jag under bilen och satte i nyckeln försiktigt.
– I det ögonblicket kände jag att nu har det gått långt, han tar inte bara kontakt med folk på anstalter, nu tar han kontakt med folk i den undre världen.
Drog sig ur affären
Driton säger att han, av rädsla för sin säkerhet, drog sig ur affären och tog tillbaka sina krav på återbetalning av pengarna.
När Aftonbladet träffar hela familjen är de skakade.
Mamman säger att rädslan och hoten drev henne till ett självmordsförsök.
– Jag lever på grund av Driton. Han räddade mig när jag försökte ta mitt liv och hamnade på sjukhus.
– Jag har inte kunnat sova och har fått ta mediciner för att somna. Jag är rädd. Jag bryr mig inte om mitt liv men jag är så rädd att någon ska hoppa på honom eller någon av de andra barnen.