Bildt fick veta vad läsarna vill

Ministern mötte de fem chefredaktörerna för att diskutera fallet Dawit Isaak

Mötet på UD i går om fallet Dawit Isaak var unikt.

Läget var känsligt.

Situationen inte helt modern:

Fem chefredaktörer sätter sig ner med utrikesministern för att gemensamt diskutera ett svårt ärende?…

Det låter som något hämtat från andra världskriget, när statsmakten och det fria ordet konstaterar att de för nationens bästa har samma intresse.

Så var nu inte riktigt fallet. Men för att undvika missförstånd åt det hållet fanns en överenskommelse:

Inga bilder på oss chefredaktörer och utrikes­minister Bildt ihop. Det skulle omedelbart riskera att misstolkas som att pressen och UD går hand i hand. Det vore varken bra för diplomatin eller vår kampanj.

?Inget som sades på mötet var hemligt, men det var heller ingen intervju där Bildt skulle citeras.

Tre av Bildts medarbetare, däribland kabinettssekreterare Frank Belfrage, lyssnade uppmärksamt på varje ord i samtalet.

Så, varför var vi där?

Allra viktigast var att direkt till utrikesministern förmedla det fantastiska engagemang alla ni 140 000 läsare som skrivit under uppropet gett uttryck för.

Ett djupt folkligt engagemang för en fråga om yttrandefrihet och demokrati. Bara det värt en sittning.

Carl Bildt var under mötet mycket noga med att inte uttrycka någon åsikt om kampanjen.

Men vad gör UD i fallet då?

Samtalet med Bildt avslöjade kanske inte exakt innehållet i den tystnad som omgärdar Dawit Isaak, men klargjorde ändå flera intressanta saker.

Att Sverige anser att Eritrea har rätt i gränskonflikten med Etiopien kan vara av betydelse för möjligheterna att få loss Dawit Isaak.

Sveriges ordförandeskap i EU kommer inte att påverka fallet Isaak alls. Varken positivt eller negativt.

När Jan Eliasson var FN:s sändebud i Darfur träffade han Eritreas diktator Issaias Afeworki med UD:s uttalade uppdrag att ta upp fallet Isaak. Under samtalet med Bildt stod det klart att det är det enda av UD:s agerande som blivit känt, men att det inte betyder att det är det enda UD gjort i frågan.

Tvärtom framställs fallet Dawit Isaak som det ärende där UD lagt ner mest resurser i modern tid.

De åtgärder som vidtas omgärdas av en rigorös försiktighetsprincip för att inte förvärra situationen för Isaak. Det är Carl Bildts förklaring till varför så lite blir känt. Varje kanal som omskrivs i media är bränd.

Scenariot med utrikesminister med facklor och fanor utanför Eritreas ambassad förefaller ligga långt bort.

Carl Bildt ger bilden av Dawit Isaak som ett alldeles osedvanligt svårt fall av två skäl:

1. Eritrea erkänner inte att Isaak är svensk. Han har dubbelt medborgarskap.

2. Eritrea är en av världens mest slutna och isolerade regimer. De har en extremt hård attityd av ”vi mot världen” som bara kan jämföras med en stat som Nordkorea.

Det senare gör Eritrea helt okänsligt för sanktioner. I samtalet med Bildt blev det tydligt att en strategi som går ut på att bestraffa fattiga människor med indraget bistånd inte är en framkomlig väg för att befria svenska fångar i Eritrea.

Vi håller självklart ord om att inte citera Bildt. Men om jag skriver att det finns fog för att beskriva relationen mellan svenska och eritreanska myndigheter som intill ytterlighet begränsad så kanske ni törs lita på att den beskrivningen har bäring på utrikesministerns syn på relationen Sverige Eritrea.

Jo, förresten, två saker kunde vi citera Carl Bildt på:

–?Vi är inriktade på att göra de åtgärder vi är övertygade om har störst möjlighet att lösa fallet.

Och:

–?Det här är det enskilda ärende som UD ägnat mest resurs åt i modern tid.

De båda citaten illustrerar vad som kommit ur en konventionell intervju med Bildt. Det visar också behovet av en mer okonventionell kampanj för att få fokus och energi i fallet Isaak.

I Göteborg väntar fortfarande tre barn på sin pappa.

Jan Helin, chefredaktör