”Hoppas kunna starta en diskussion om gränser”

Uppdaterad 2015-02-10 | Publicerad 2015-02-09

Jan Helin, publisher

Aftonbladet startar nu en viktig granskning som syftar till att väcka debatt.

Är det viktigt för yttrandefriheten att få sprida rasism, hat och hot anonymt på nätet?

Vi har granskat ett antal män som har offentliga förtroendeuppdrag. På dagen säger de en sak i sina roller som företrädare för politiska partier, jurist och läkare. På kvällen sprider de helt andra åsikter anonymt på nätforumet Flashback.

Flashback är i dag ett stort forum med över en miljon svenska konton och en mångmiljonaffär. Men de saknar ansvarig utgivare och lägger sina servrar utomlands för att försöka undgå svensk lagstiftning.

”Det är läbbigt att ni ska hålla på så här”, säger en av de vi granskat i serien och sökt upp för att ställa frågor om varför han skrivit hatfulla inlägg om en officiell person.

Ja, det är läbbigt att bli avslöjad för den som trodde att hen var anonym.

Men det är också läbbigt att bli utsatt för anonymt hat och hot.

Med vilken rätt anser vi att vi sprider anonymt hat mot enskilda personer, hets mot folkgrupp och förtal?

Yttrandefriheten, svarar de flesta som försvarar denna ordning.

Det kan vara ett av de sämsta försvaren för yttrandefrihet som presenterats i modern tid.

De som säger så glömmer lätt att den grundlagsskyddade yttrandefriheten aldrig varit avsedd att hota människor eller skapa hat mot folkgrupper.

Flashback är inte längre en liten undervegetation på internet. Det är en stor svensk digital offentlighet. Men ett media där ingen tar ansvar, varken utgivare eller skribenter.

Nästan alla vi konfronterar i denna granskning ångrar sig djupt om det blir känt vad de spritt för hatfulla ord.

De vill inte stå för det längre. Så om ingen vill stå för dessa uttalanden vad är värdet av att göra dem offentliga?

Det finns bärande argument för att det kan vara viktigt för yttrandefriheten att få uttrycka sig anonymt. Det kan handla om att en person i beroendeställning till en annan vill offentligöra något korrupt till exempel. I större sammanhang kan det handla om att du lever i en repressiv stat som kontrollerar landets medier.

Men det kan aldrig handla om någon rätt att hetsa med hatfyllda påståenden om folkgrupper.

Och det kan inte handla om en rätt att uttrycka åsikter om alla människors lika värde som offentlig person, för att sedan uttrycka sina verkliga rasistiska åsikter anonymt.

Det är en klassisk och viktig journalistisk uppgift att avslöja sådana skillnader.

Det gör vi i den granskning vi startar i dag.

Vi har valt att lägga ribban högt för namn- och bildpublicering bland de hundratals personer vi granskat. Det ska vara personer med ett offentligt uppdrag, politiskt förtroendeuppdrag eller som i ett fall en jurist som är avlönad av Europaparlamentet.

Ytterst handlar denna granskning om vad vi ska ha för ansvar för hur vi pratar i offentligheten.

Skillnaden mellan barbari och civilisation brukar ibland beskrivas som att ett civiliserat samhälle kräver att det finns givna ramar för vad vi säger om varandra i offentligheten.

Dessa gränser flyttas från tid till annan, vad som är acceptabelt varierar och behöver debatteras.

Den diskussion som vi hoppas starta med denna publicering handlar ytterst om just dessa gränser.

ANNONS