Diktatorns mål: Plåga ihjäl Dawit
"Sverige måste överge den tysta diplomatin"
Långsamt plågas livet ur Dawit Isaak.
Hög tid för Sveriges regering att lägga in diplomatiskt attackläge.
Vad har Dawit eller Sverige att förlora?
I den mån någonting går att säga säkert om vad som händer i Eritrea så verkar de nya uppgifterna om Dawit Isaak äkta och välunderbyggda.
Gör man den bedömningen går det inte att ducka för den efterföljande slutsatsen:
Dags att överge det diplomatiska finliret. Stoppa in den så kallade tysta diplomatin i en madrasserad cell.
Nu krävs det action och det snabbt.
”Tänker aldrig släppa Isaak”
För första gången på mycket länge vet vi var Dawit Isaak är och vad som händer med honom.
Regimen försöker långsamt och metodiskt att ta livet av Dawit Isaak och ett antal andra misshagliga regimkritiker. Någon annan slutsats går inte att dra av vittnesmålet från Dawits fångvaktare som flytt till Etiopien och berättat om förhållandena.
När Eritreas president Isayas Afewerki tidigare sagt att han aldrig tänker släppa Isaak så menar han uppenbarligen allvar.
Ingen har någonsin släppts från högsäkerhetsfängelset Eiraeiro. Fängelset som ligger långt ute på landbygden i ett område där temperaturen ofta kan nå 40 grader är tänkt som en slutstation.
Under tiden ska de intagna lida maximalt. Varför sätter man annars handfängsel på någon som redan sitter i en cell?
Hålls knappt vid liv
Att det bara serveras torrt bröd, sås och te beror inte på att Eritrea är ett fattigt land. Det är ett led i strategin att systematiskt försvaga och trötta ut fångarna. Ge dem tillräckligt med kalorier men bara precis så att de överlever.
Isayas Afewerkis mål verkar vara att hålla fångarna vid liv så länge som möjligt med maximalt lidande. De ska verkligen få känna av priset för att de vågade sticka upp mot diktatorn.
När de fängslade till slut dör är de bortglömda. Ingen kommer att bry sig. Särskilt som det kan ta månader eller år innan någon får veta att de avlidit.
”Agera med kraft, Sverige”
I det tillstånd Dawit Isaak befinner sig nu har han inte längre någon glädje av Sveriges tysta diplomati. Snart nio år har gått sedan han fängslades utan rättegång. Alla diskreta påtryckningar har gett noll resultat.
Nu måste frågan upp på bordet. Kanske borde Carl Bildt åka till Eritrea. Kanske borde Sverige se till att EU omedelbart stoppar allt bistånd till landet. Kanske borde Sverige verka för sanktioner i FN.
Jag vet inte vilket alternativt som är bäst. Helt klart är att tystnad inte fungerar. Ska Dawit Isaak ha någon chans att överleva det helvete där han just nu befinner sig måste Sverige sätta igång att agera med kraft.
Inga garantier finns för att det hjälper. Men mycket sämre än hittills kan det inte gå.