Niklas söker sin okände bror – på Facebook

Niklas Pettersson adopterades till Sverige från Sri Lanka 1983. I mars åkte han dit på en charterresa tillsammans med sin flickvän. Där hittade han sin biologiska mamma. Nu söker han sin bror, som även han ska ha adopterats till Sverige.

I mars 2017 åkte Niklas Pettersson och hans flickvän Anna till landet där han föddes, Sri Lanka. Tanken var inte att han skulle söka efter sina rötter men väl där, med adoptionspappren i fickan, mötte han henne - hans biologiska mamma.

– Tanken var inte att jag skulle åka tillbaka och leta upp min familj. Men när vi kom dit visade det sig att vi bodde ganska nära platsen där jag är född och på adoptionspappren fanns adressen som min mamma bodde på under adoptionsprocessen.

Men det han också hade med sig var ett fotografi på honom, hans mamma och en utav bröderna.

helskärm

– Det var det som fick mig att hitta henne. Jag visade fotot för personer som bodde på den adressen där min mamma stod skriven under adoptionen. Där fick vi tips om att besöka en trollpacka vid namn Ebert.

Niklas och Anna blev varnade för att inte lyssna på allt som Ebert sa, men tipsades om att hon kunde vara till god hjälp.

– Då hör hon av sig till vår guide och säger att det i själva verket är hon som syns på bilden bakom mig och min mamma. Men det var inte direkt sannolikt. För att inte ta några risker hörde vi av oss till polisen för att se om de kunde sammanföra oss och Ebert, vilket de kunde.

”Det var kaotiskt”

Niklas och Anna väntade på stationen under tiden polisen hämtade Ebert. Vad de inte visste var att de även hade med sig ännu en kvinna. Nämligen hans biologiska mamma Gunawathie.

– Det var ju helt sjukt. Jag såg att det var hon till 80%, men allt var så rörigt. Polisen hade ringt dit media och målat upp en bild av att jag ”äntligen hade hittat min mamma” och att jag ”kommit för att rädda henne”. Vilket inte var fallet. Jag tvingades att vara med i både tv och tidningen och den där trollpackan Ebert kastade sig in i varje tv-klipp och pussade på mig. Det var kaotiskt, säger han och fortsätter:

– Det byggdes upp någon förväntning på mig som jag inte alls var beredd på. Man har ju sett program som Spårlöst, där personer har sökt efter deras biologiska föräldrar hela livet och blir väldigt lyckliga vid mötet. Så blev inte riktigt för mig. Jag blev också lite ledsen att så många i mammans omgivning ville ha pengar. Det kanske inte är så konstigt, i ett fattigt land, men jag vill inte att relationer ska baseras på pengar.

Redan dagen efter gjordes ett DNA-test, men svaren tog tid. Under tiden i Sri Lanka försökte han få ut så mycket information som möjligt om sig själv och sina syskon.

– En detalj är ju att mina adoptionspapper var väldigt märkligt skrivna. Det stod att min pappa var ”en sexig man på 120 cm som lätt kunde förleda en kvinna” och sådana saker. Det var svårt att veta vad man ska tro. När jag ställde frågor till min mamma fick jag ibland olika svar.

”En bror i Sverige”

Men under mötet med sin mor fick Niklas reda på att han hade en biologisk bror som också adopterats till Sverige. På fotografiet som Niklas hade med sig kan man skymta brodern i bakgrunden.

I april i år kom svaret från DNA-testet. Kvinnan han träffat i Sri Lanka var hans mamma. Och berättelsen om brodern som möjligtvis befinner sig i Sverige blev viktigare för Niklas. Så pass att han bestämde sig för att söka efter honom.

– Jag fick reda på att han adopterades till Sverige någon gång mellan 1985–1987. Egentligen skulle han kunnat vara adopterad till vilket europeiskt land som helst men jag utgår från Sverige i första hand.

Niklas slängde iväg en efterlysning på Facebook och på bara två dagar har den delats över tjugo tusen gånger.

– Jag trodde inte att det skulle bli så stort, jag hade inte den förväntningen själv. Jag trodde att jag skulle nå ut till några hundra men nu kan jag knappt sålla bland mina meddelanden. Det är så mycket som händer nu, folk har hört av sig från Åtvidaberg och Schweiz, säger han och fortsätter:

– Den här resan har varit som att öppna Pandoras ask. Ibland har jag tänkt att det varit smidigare om jag låtit bli. Men jag har hört att min bror ska vara väldigt lik mig och det vore så himla fint att få träffa honom.