Konstigt att ingen i riksdagen ryter till
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-09-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
D et förvånansvärda - och upprörande - är inte att någon räcker lång näsa åt riksdagens folkvalda ledamöter. Det förvånansvärda - och upprörande - är att riksdagens ledamöter inte ens märker det.
Detta ämne aktualiserades, när jag skrev ett föredrag att hålla för en skara mediemänniskor. För att få näring för hjärnan tog jag ner en favorit från bokhyllan. Don Hewitt är den man som skapade "60 Minutes" i amerikansk television och som skrivit sin självbiografi, "Tell me a story".
Överraskande står Hewitt för åsikten att de konkurrerande amerikanska tevestationerna vad gäller nyheter borde gå samman till en Associated Television. Gemensamt bör de sända ett reportagelag, ett enda, för att bevaka standardhistorier. Sedan delar de på materialet. Sin egenart visar stationerna i urval, vinkling och redigering. Sina resurser sparar kanalerna till fördjupande nyhetsmagasin.
Hoppsan! Amerikanen Hewitt följer Sveriges Television i spåren. På SVT har ju nyhetsredaktionerna slagits samman. Alla reportrar jobbar för alla nyhetsprogram, oavsett om de heter Rapport, Aktuellt eller något annat. De sitter i klump. De delar sina hemligheter.
Detta är industriellt och rationellt. Det kanske till och med är bra. Jag tycker mig ha märkt att nyhetsprogrammen faktiskt blivit bättre. (Det är bara vid stora händelser, som terrordådet i New York till exempel, som statstelevisionen klappar igenom. Då räcker inte ens en klippa som Bo Inge Andersson till. Dennes objektivitet står över andras. Ty, understryker Andersson för sina kolleger: "Jag, jag har aldrig besökt USA." Av ideologiska skäl, förmodar jag.)
En enda nyhetsredaktion. Finns det ingen riksdagsman som vid studiebesök i tevehuset ser att reportrarna sitter i knäet på varandra?
Rationellt. Men lagstridigt och odemokratiskt.
Det är nämligen så att riksdagen beslutat att SVT, som i form av licens betalas med skattemedel, i sina två kanaler ska ha skilda nyhetsredaktioner. Palme talade om inbördes ädel tävlan. Det är inget snack om saken. Beslutet upprepades i regeringsproposition så sent som i våras.
Detta beslut obstrueras av statstelevisionens ledning. Obstruktionen kan inte viftas bort med att riksdagsmännen handlar i egenintresse: "De vill ha många nyhetsprogram så fler av dem får chansen att visa upp sig - och oftare."
Tänk om fler organ ger blanka fan i vad riksdagen beslutat. Tänk om Vägverket sket i att bygga beslutade vägar för att verkets sakkunniga ville dra vägar på annat ställe. Tänk om kulturdepartementet vägrar betala ut beslutade presstöd till tidningar som är misshagliga. Tänk om försvarsdepartementet skrotar Jas fast riksdagen beslutat att det är planet vi ska ha. Vi köper ett bättre jänkeplan i stället.
Ingen hävdar att allt riksdagen beslutar är klokt. Men det ÄR riksdagen som beslutar. Riksdagsmännen är folkets valda representanter. Det står i grundlagen: All makt utgår från folket. Ingen kan sätta sig över det.
Jo. Det förekommer i bananrepubliker. Officerare idiotförklarar politikerna som "leder landet på villovägar". De gör en kupp "i rikets och folkets intresse".
Det är det som skett på statstelevisionen. General Allan Larsson och överste Jutterström genomför med kapten Hamiltons hjälp sin kupp. "För tittarnas bästa."
De har samma inställning som Pinochet hade: "Jag skiter i parlamentet."
Fantastiskt är att 349 riksdagsmän inte känner sig kränkta över denna obstruktion mot folkviljan. Ingen självkänsla är sårad. Ingen ryter ut grundlagens viktigaste mening. Det är som om de resignerat inför det oundvikliga och inte ens kräver att de i alla fall först måste komma med ett nytt beslut.
Riksdagsmännen ligger platta som flundror.