Hat och hot på nätet – ett verkligt problem
Publicerad 2012-04-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Senaste numret av tidningen Journalisten gör ett ambitiöst försök att kartlägga det som brukar kallas näthat.
Reportrar, socialpsykologer, webbkonsulter och nättroll intervjuas och fram växer en mörkervärld av konspirationer, kvinnoförakt, hat mot invandrare och en stark övertygelse om att något – oklart vad – döljs av journalister som har en egen agenda, oklart vilken.
Anders Forsström är ordförande i DN:s journalistklubb och har gett upp att försöka diskutera med hatare i kommentarsfält eller på mejl. ”... de hittar på eller förvränger fakta och håller fast vid orimliga påståenden. Ofta har de hakat upp sig på invandringen som orsak till alla problem. De har alltid enkla svar på svåra frågor.”
För en vecka sedan skrev jag en kolumn om att de populära turistorterna i svenska fjällen är ett reservat för en välbeställd vit medel- och överklass. Mellan tummen och pekfingret genererade det 50–60 mejl från rasande och kränkta svenska män som läst att jag ville ta deras fjäll i från dem. Vilket jag givetvis inte skrivit någonstans. Men, för att låna från Carly Simon: You’re so vain, you probably think this kolumn is about you.
Med fjällen som exempel pekade jag på hur Sverige är socioekonomiskt och etniskt segregerat, vilket fick en Jesper att skriva: Jag hoppas innerligt ditt fega as att du scrollar ner i kommentarsfältet och inser hur jävla hånad du blir efter en sådan hjärndöd text.
Han återkommer lite senare med en eftermiddagshälsning: ”din fega jävel jag hoppas du dör”.
Vissa mejl är långa nedlåtande drapor, ett fåtal är resonerande, de flesta är korta spyor. Kolumnen fick en Uffe att önska att vi som arbetar på Aftonbladet ska begå kollektivt självmord. Per skickar ett mejl där ämnesraden kort och gott lyder ”Du är ju för dum i huvudet”.
En vanligt förekommande åsikt hos hatare är att Sverige lider av ett demokratiskt underskott eftersom sanningar förtigs av journalister. Inte ett ögonblick riktas blicken inåt.
Hat, hot och påhopp får fritidspolitiker att hoppa av sina förtroendeuppdrag och unga människor att stanna hemma från plugget för att de mobbats på Facebook.
Det får personer att välja att inte låta sig intervjuas av rädsla för att utsättas för påhopp och det får journalister att undvika vissa ämnen.
Det om något är ett verkligt demokratiskt problem.