Meloni på väg att bli Europas politiska drottning
Tajmingen kunde inte ha varit bättre för Italiens Giorgia Meloni när hon tar emot världens mäktigaste ledare på lyxiga resorten Borgo Egnazia vid Adriatiska havet.
Medan övriga kommer rejält stukade rider Meloni på en framgångsvåg.
Högerpopulisten med rötterna i fascismen framstår alltmer som Europas politiska drottning.
Mindre än en vecka har gått sedan Meloni sopade banan med övriga partier i EU-valen. Trots att hon suttit vid makten i två år vann hennes parti Italienska bröder en storseger.
Något hon i praktiken var ensam om. Nästan alla andra betydande europeiska ledare tappade stort i en massiv våg av missnöje.
Som värd för G7-mötet med världens största ekonomier kommer hon att framstå som en lysande stjärna bland en rad män som alla är på fallrepet på ett eller annat sätt.
Normalt hade förhandssnacket handlat om det oaptitliga i att världens ledare träffas i ett land som leds av ett högerextremt parti som vägrat ta bort den fascistiska symbolen med en brinnande fackla ur sitt partiemblem.
När Italien gick till val 2018 fick Italiens bröder bara drygt fyra procent av rösterna. Jag bevakade en pressträff i valrörelsen där de tre högerledarna Silvio Berlusconi, Matteo Salvini och Meloni var närvarande. Ingen tvekan rådde om rangordningen. Berlusconi var premiärministerkandidaten, Salvini den kommande stjärnan medan få lade märket till blonda Meloni som inte tog mycket plats. Hon bidade sin tid.
Med sina rötter i nyfascism betraktades hennes parti som mer extremt än både Berlusconis och Salvinis.
I dag ser verkligheten väldigt annorlunda ut. Berlusconi är död och hans Forza Italia för en tynande tillvaro. Matteo Salvini får finna sig i att spela tredjefiolen. Meloni är superstjärnan.
Kameleont
Genom att inta en roll som politisk kameleont har hon lyckats med konststycket att på hemmaplan presentera sig som en stenhård motståndare mot EU, migration och åtgärder för att minska klimatutsläppen.
Samtidigt har hon gentemot Europa intagit en väldigt pragmatisk position där hon inte arbetar mot EU utan för att förändra unionen inifrån. Hon säger ja till vapenleveranserna till Ukraina trots att hon traditionellt varit en Putinvän.
På EU:s toppmöten i Bryssel har hon visat på stor diplomatisk fingertoppskänsla. Där alla förväntade sig möta en Orban-kopia har de istället träffat en resonabel och charmig kvinna. Hon har också en utmärkt relation med president Joe Biden.
Samtidigt är Meloni i färd med att ändra konstitutionen så att hon själv ska få mer makt, ta över delar av public service och hon har träffat avtal med ett antal länder för att outsourca hanteringen av asylsökande eller helt stoppa migrationen till Italien.
När hon framträder inför italienska väljare gör hon ingen hemlighet av att hennes plan är att de högerextrema och högerpopulistiska partierna i Europa ska ta över makten. Men hon vet att en militant yttre hållning skrämmer bort många, inte minst i övriga Europa.
Därför sparar hon på slagorden i det internationella samarbetet och försöker istället bygga allianser.
Vill bli en bro
Just nu håller hon franska extremhögerns Marine Le Pen på halster genom att inte svara på hennes invit om ett organiserat samarbete i EU-parlamentet. Hon är mer mån om relationen med EU-kommissionens ledare Ursula von der Leyen som ständigt prisar Meloni.
Italiens premiärminister vet att hon kan få betydligt mer inflytande om hon samarbetar med Leyens stora konservativa grupp, EPP, i EU-parlamentet än om hon lierar sig med andra extremister som Le Pen. Hon vill bli bron mellan de högerextrema och de traditionellt konservativa partierna.
Meloni är smart. Farligt smart.
Jag har redan sett jämförelser göras mellan henne och Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel. Lite överdrivet kanske eftersom Italien bara är EU:s tredje största ekonomi och Meloni därför aldrig kan få samma avgörande ledarroll som en tysk kansler.
Men att en högerextrem ledare nämns i samma andetag som Merkel visar att Meloni är på väg att bli Europas politiska drottning.
Konstrasten blir extra tydligt när hon välkomnar de övriga G-7 ledarna.
Emmanuel Macron som precis utlyst nyval efter att ha krossats av Marine Le Pens Nationell Samling i EU-valet.
Olaf Scholz vars regeringskoalition led ett svidande nederlag i samma val. Nu ifrågasätts om han kan bli socialdemokraternas kanslerkandidat i valet nästa år.
Rishi Sunak som om bara några veckor nästan garanterat inte längre är Storbritanniens premiärminister. Hans konservativa parti ligger hästlängder efter Labour i opinionsmätningarna.
Joe Biden som ligger under i opinionsmätningarna inför presidentvalet i november. Ideologiskt står Meloni närmare Trump än Biden.
Fumio Kishida, alltmer ifrågasatt av sitt eget parti, kan förlora sitt jobb som Japans premiärminister i höst.
Justin Trudeau, Kanadas premiärminister, går från kris till kris.
Idel uppmärksamhetstörstande alfahannar som tvingas se sig överglänsta av en ensamstående mamma från en fattig förort i Rom. En ledare med betydligt ljusare framtidsutsikter.
