Det är en skön konst att veta när man ska sluta

Karin Magnusson

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-10-11

Det är inte bara Bosse Hansson som gjort bort sig.

De seniora herrarna har inte haft en bra höst alls.

Upphetsningen var enorm när det stod klart att filmstjärnan och regissören Clint Eastwood skulle tala på Republikanernas konvent i Florida i augusti. När 82-åringen dök upp höll han ett förvirrat tal till en tom stol som skulle representera Barack Obama. Talet utnämndes snabbt till det konstigaste i konventens historia och när det var dags för Demokraterna att samlas tog man det säkra för det osäkra och lät veteranen Jimmy Carter vara med på en förinspelad video­hälsning.

PBS-programledaren Jim Lehrer hade egentligen gått i pension men gjorde comeback under den första presidentvalsdebatten mellan Obama och Romney i förra veckan. Möjligen något han ångrar i dag.

Lehrer klarade inte av att hålla debattdisciplinen utan blev helt överkörd. Hans insats kritiserades hårt under och efter debatten och paralleller drogs snabbt till Eastwoods fumliga och förvirrade framträdande.

Få saker har gjort svenskarna lika upprörda under året som när Fredrik Reinfeldt sa att vi ska vara beredda att jobba längre i framtiden, kanske ända upp i 75-års­åldern. Radiosporten tänkte alltså modernt när de lät den pensionerade Mats Strandberg kommentera matchen mellan AIK och Gefle i söndags. Vi vet hur det gick. Han släppte in sin kompis Bosse i radiobåset som slapp ur sig ”inte en till svarting som ska in”, när Kwame Karikari kom in i 77:e minuten. Hansson portas från pressläktaren på Råsunda, Strandberg får inte förlängt kontrakt och de seniora vännerna rusar till försvar.

Arne Hegerfors, 70, och Tommy Engstrand, 73, säger ungefär samma sak. Att det är storm i ett vattenglas, för många äldre är svarting inget nedsättande ord och Hansson menade inget illa.

Bara en sak gör folk lika arga som talet om höjd pensionsålder, och det är när man påtalar att äldre kanske borde ge plats åt yngre i arbetslivet.

Det finns självklart ovärderliga seniorer som är uppdaterade, skarpa och följer med i samhälls­debatten. Och så finns det de som, möjligen skadade av sin stjärnstatus, saknar självinsikt och inte inser att de borde lämna över.

Det är en skön konst att veta när man ska kliva av scenen. Clint Eastwood, Jim Lehrer och sportseniorerna behärskar den inte.