Det är fullt möjligt att kliva ur bilen i Husby – gör det och ta en fika
Jag bor på Östermalm i Stockholm. En gång hade jag en granne som var rädd för att åka till Söder. Jag förstod inte varför men tror att hennes oro var ett eko från 1930-talet eller så när Söder var beryktat för busliv, fylleri och – arbetare!
Förra året uppmanade polisen journalister att höra av sig i förväg om de beger sig till den invandrartäta och gangsterplågade förorten Husby. För säkerhets skull, om något skulle hända.
Detta berättade jag för två kolleger. Den ene sa att han ogärna skulle kliva ur bilen i Husby, den andre att han aldrig i helvete skulle lämna sitt fordon i Bredäng.
Bredäng?
Jag har inte koll på just den förorten, kanske är det ytterst farligt där, men jag misstänker att den största faran finns i min kollegas huvud.
När jag for till Biskopsgården i Göteborg för några veckor sedan uppmanade en av alla mina chefer mig att vara försiktig, en uppmaning som i och för sig är berättigad med tanke på mord och skottlossningar, men som ändå leder tanken till en krigszon.
Apropå krig vill jag berätta att när jag kom hem från Irakkriget 2003 var min son som då var tolv år så glad att han bjöd in till ett arabparty för några klasskamrater. Detta berättade jag för Nael Touqan, ordförande i Palestinska föreningen. Nalle blev entusiastisk, gav mig receptet på den palestinska nationalrätten (lammkött och mycket lök om jag minns rätt) och erbjöd sig att rota fram en dishdash eller två i pojkstorlek.
Dishdash är den hellånga oftast vita särken som många män bär i Mellanöstern.
När pojkarna kom till partyt var en av dem utklädd till terrorist med påmålad mustasch och k-pist i plast.
Jag var glad att inte Nalle såg det.
Nu ska jag inte plåga er med att säga att vi måste vara mer öppna mot varandra, bekämpa våra fördomar, hålla varandra i händerna och inse att vi alla är människor.
Jag ska heller inte plåga er med att säga att det är fel att begå mord, samt att demokratin inte är given, den måste erövras varje dag.
Jag vill säga att Husby och Biskopsgården sannerligen har sina sidor men där finns mest hyggligt folk
precis som på Söder och Östermalm och Karlstad (okej, det var en överdrift) och dessutom en fantastisk grönsaksmarknad. Billigt är det också.
Åk dit, vet jag. Shoppa. Köp arabiskt godis. Ta en fika och lär känna delar av vårt land som alltför länge tillåtits vara isolerade enklaver.