Lottie Knutson: Det ingen vågar säga
Arbetslösheten kan ta fler liv än viruset
Det känns som att vi alla just hade satt oss i ett varmt och skönt bad av skydd och isolering. Av perfekt tempererat hemmajobb och lagom nedstängda samhällen. Men kranen stängdes av och proppen gick ur. Samtidigt.
Vattnet försvann på 30 sekunder. Jag sitter kvar, kall och blöt i håret. Karet är tomt. Kranen bortkastad.
Men politikerna fortsätter att vräka i badsalt och koncentrerat skum, utan något varmvatten som cirkulerar och löser upp.
I stället för att stänga in och skydda de svagaste har hela världens ekonomier och människor nu stängts av och in. Gränser, arbetsplatser och gymnasieskolor har stängt. Unga och friska stannar hemma.
De självutnämnda experterna hurrar och hetsar: stäng grundskolorna också. Förbjud all idrott på fritiden. Detta trots att barn inte blir särskilt sjuka. Trots att de äldre, som verkligen borde skyddas, protesterar. Fortsätter att gå ut och leva som vanligt. Fast med fler ungar som hänger i köpcentran och på centralstationer.
När ekonomikranen stängs av ökar varslen. Blixtsnabbt. Ekonomerna skriker sig hesa: vi är på väg in i en krasch. Den ekonomiska depressionen står för dörren.
Men risken är inte bara ekonomisk depression, utan en mänsklig sådan. Totalt nedstängda samhällen och ekonomier är en allvarlig risk för folkhälsan: en snabb googling menar att 40 000 tog sina liv i svallvågorna efter kraschen på Wall Street 1929.
Studier visar att hot om arbetslöshet orsakar vart femte självmord.
Tänk om fler dör när kranen stängts av än av själva viruset?
När skolorna stänger fråntas de mest sårbara barnen dagens enda lagade måltid. De får inte de timmar av relativt lugn som skolan trots allt ger. Tvingas avstå den välbehövliga promenaden till skolan. Fråntas gympan. De fråntas dessutom sin utbildning, eftersom distansundervisning i längden kräver en disciplin som få vuxna ens har.
Det har tidigare larmats om stillasittande och övervikt bland barn och unga. Det lär inte bli bättre när datorn är påslagen dygnet runt. Samma sak gäller den stora andelen barn och unga som kände sig ensamma redan innan rädslan för viruset stängde ner världen.
Att flödena nu stängs av riskerar att få större negativa effekter på folkhälsan än själva sjukdomen.
Kilovis med badsalt mot halvtorr hud och slemhinnor är kanske inte lösningen, när vi egentligen måste våga sätta på kranen igen.