Nils Landgrens val av låtar är världsklass i alla genrer
Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna
Efter ”Rythm is our business” med Jimmie Lunceford och ”Are you experienced” med Jimi Hendrix som andra och tredje låt tänker jag att det här blir tokbra.
Det blir det inte, men snäppet under, och ett riktigt härligt ”Sommar i P1”.
Trombonisten Nils Landgren stänker kända namn omkring sig, så jag ska vara vulgär och name-droppa jag med.
En gång för säkert 25 år sedan sitter Joakim Thåström i köket och på radion spelas ”Moonlight shadow” med Sally Oldfield. ”Vilken låt!” säger han, och det är där och då jag förstår att musiker lyssnar på musik på ett annat sätt än vi andra.
Landgrens val av artister och låtar är genialt – världsklass, oavsett genre. Jag njuter.
I starten blir jag dessutom både berörd och häpen av texten: ”Nisse” berättar om musikkåren vid Degerfors Järnverk, ortens stolthet näst fotbollslaget. Skola för Landgren och bröderna med pappan som kornettist och eldsjäl. En barndom som tidningsbud i Algotsjeans med drömmar i gabardin, och ett instrument som ska bära honom långt, långt i livet.
Lika varmt skildrar Landgren musikens ”unika eufori”, ett språk för alla och – förlåt de stora orden – förbrödrande över alla gränser, med egna ”Funk for life” med slumbarn från Nairobi som exempel.
Programmet tappar tempo sista 45 minuterna, en prata om upphovsrätt dammar trist, en om kulturpolitik i allmänhet borde han ha strukit, men musiken står sig: Keith Jarrett, Fred Wesley, Miles Davis, Marvin Gaye ...
Nils Landgren överraskar – jag trodde han var en halvtrist studiomusiker. Nu vet jag så mycket mer och bättre.
Ödmjukt – tack!