Historien glömmer alla – utom guldmedaljören
Det finns två sätt att titta på OS.
Det ena, det gängse och kanske mest hälsosamma: man noterar vem som vinner och låter sig smittas av glädjen.
I lördags kunde man exempelvis se en 39-årig kazakstansk guldmedaljör i cykling, som egentligen hade tänkt lägga av efter en krasch i Tour de France förra året.
Det andra sättet att se på de olympiska kraftmätningarna är en smula mindre livsbejakande: man fokuserar på alla som förlorar.
I lördags kunde man exempelvis se 143 cyklister som inte vann guldmedalj i OS. Fem av dem cyklade så långsamt att deras tider inte ens noterades. Tjugonio andra kom aldrig i mål. Och sedan såg de guldmedaljen delas ut till en kazakstanier som så sent som 2007 åkte dit för bloddopning.
Det är denna outsinliga parad av misslyckanden och ändlösa besvikelser som är så svår att slita blicken från.
I förra veckan gjorde Aftonbladet en sammanställning över hur mycket våra svenska olympier tjänar.
Och mellan alla dessa nolltaxeringar och existensminimumlöner ekade förstås både ambitionen och tragiken som formar en olympier.
Den som vill bli bäst i rodd eller simhopp måste vara beredd att försaka allt: yrkesliv, familj, ekonomisk trygghet. Och sedan kommer då den minimala chansen till ett OS-guld vart fjärde år. Kanske.
Och få verkar skriva under på det olympiska mottot om att deltagandet, inte vinsten, är det viktiga.
Inom idrottsforskningen talar man om ”The Goldman Dilemma” – en häpnadsväckande studie där ett stort antal elitidrottare fick frågan: ”Skulle du ta ett piller som visserligen garanterar dig ett OS-guld, men också leder till en säker död inom fem år?”.
Mer än hälften svarade ja. När studien upprepades flera år senare var siffrorna de samma.
Ur den förlorande atletens perspektiv kan man också betänka rapporterna om de 100 000 kondomer som skeppats till OS-byn: tiotusen olympier som väntas dränka sina besvikelser i dekadens och tillfälliga knull.
Och huruvida den kazakstanske cyklisten var dopad kommer vi nog aldrig få veta. Misstankarna finns där.
Men det enda som kommer att stå i historieböckerna är att han vann, inte att de 143 andra deltog.