Kamphundar är som kriminella – för tjejer
Ni vet hur friarbreven väller in på de slutna paviljongerna. Det finns inte en Svartenbrandt, inte en Valjakkala (jaja, Fouganthine då), inte en Arklöv, som blir utan ryska posten. Då och då diskuteras detta och det givna inslaget är förstås fråga psykologen.
Hur kommer det sig att så många tjejer tycker att dessa våldsverkare, galningar och kriminella är oemotståndliga?
Det blir alltid lite diskussion om den kittlande farligheten och romantiska laglösheten. Men det landar alltid mitt i prick på samma ställe: omvandlingen. De här tjejerna, brukar det heta, dras inte till våld och knark. Tvärtom. De räknar med att just DERAS kärlek ska förvandla just den samvetslösa psykopat DE målsökt på till en ullig, vänselvänlig, laglydig, knarkfri harpalt.
Detta är precis vad jag tänker på när jag ser allt fler käcka, välmående tjejer med kamphundar.
Och jag vet vad som kommer nu: begreppet är luddigt och förresten är det inget fel på några hundar, utan bara på ägare och i kamphundarnas kompisförening bankas det med klubban i bordet för ordningsfråga, för de anser att själva ordet kamphund är fördomsfullt.
Jojo. Men om folk nu ägnat decennier åt att avla fram hundraser med ett enda syfte: att vi tvåbeningar ska få nöjet att hetsa dem mot varandra och se blodet flyta, måste det ju vara tidernas kassaste avelsprojekt om det inte har haft någon effekt på avkomman alls, eller hur?
Alltså, käcka tjejer med kamphundar. Eller tjejer, förresten. Fashionabelt utmärglade damer från övre medelklass. Sörgårdiga barnfamiljer. Alla har dem.
Är inte detta märkligt? Här har vi några hundraser som i kraft av sin framavlade förmåga främst var populära bland knarklangare, gettogangsters och annan ilsken underklass.
Lätt att begripa. Så, plötsligt, bestämmer sig övre medelklass för att kamphundar inte alls är vulgära attribut för halvkriminella.
Obegripligt.
Ända tills jag mindes det här med friarbreven till kåkfararna. Man skulle kunna tro att alla käcka tjejer, paranta damer och småbarnsföräldrar med kamphundar var livrädda. För att
överfallas, för att våldtas, för att kidnappas. Men det tror jag inte alls. Jag tror att de alla är övertygade om att just DE har rätta sortens kärlek att förvandla just SIN best till en vänselvänlig harpalt.
Hoppas de får rätt.