Knut Knutson är min rockstar-dröm
Man ser dem på stan. En del av dem känner man. Vuxna människor som drömmer om att vara någon annan.
Jag påstår inte att de tänker på det hela tiden.
Jag påstår inte ens att de är särskilt missnöjda med sina liv. Snarare tvärtom, i min erfarenhet. De är ganska nöjda med det de har: ett par, tre knoddar, ett hyfsat hem, kanske till och med en hund. I detta går de omkring och trivs, för det mesta. Men det är just det.
Någonstans drömmer de ändå om att vara någon annan, så de skäms lite för att de trivs.
De borde inte trivas. De försöker till och med hitta på skäl att inte trivas. Men de där försöken skapar ju också någon slags skuld, till partner och barn och hund, och för att döva den skulden görs det bilturer på söndagar och snart har det köpts en sommarstuga.
Där trivs de också, till sin stora genans. Till och med när de klipper gräs.
Vi talar mestadels om män. Och den andre de drömmer om att vara är oftast rockstjärna. Vem som är drömmen beror lite på åldersgrupp och smak, men ofta är det någon lätt halvsunkig typ, strax under den verkliga olympen. Axl Rose är en rätt typisk annan. Men jag har stött på de som skulle vilja vara Adam Ant.
Det här är onekligen en aning löjligt. En rätt barnslig flyktfantasi bland människor som fått för sig att ett riktigt liv är sturm und drang, romantik och ständiga äventyr. Som inte kan förlika sig med upptäckten att småborgerlighet är en rätt bra väg till lyckan. Åt detta må vi hånle. Men det är här någonstans jag inte undkommer min egen genanta dröm. Den är ännu värre.
Jag skulle vilja vara Knut Knutson.
Det här är ju inte direkt något man skryter med, men har man sagt a får man säga o och o är i mitt fall inte Axl Rose. Inte ens Adam Ant. O är Knut Knutson.
Nu vill jag förstås inte ta över hans liv, som jag inte vet något om. Inte ens nödvändigtvis hoppa runt i tv och göra tanter besvikna över att deras uråldriga brudkista snickrades ihop i en halländsk vedbod 1952.
Men ju äldre jag blir, desto mer övertygad blir jag om att jag egentligen var avsedd att sniffa runt bland kandelabrar, Hauptbyråer och skisser av Rubens. Av någon anledning blev det inte så och nu är det för sent och mer för sent blir det för varje dag.
Man kanske skulle köpa sig en sommarstuga.