Visp – så blev Sepp Blatter till Gudfader
VISP i Schweiz. Förnumstigt säger vi: Vi präglas alla av den miljö vi växer upp i.
Fan vet.
Jo, det är klart att om du växer upp i Koskullskulle mellan Gällivare och Nordpolen så blir du en tystlåten liten man, ty du har ingen att prata med. Det är också klart, att om du växer upp på Manhattan blir du en högljudd, stirrig typ, ty du måste dricka rätt sorts kaffe, kolla börskurserna, låtsas att du har en manager och få tag i kokain innan banken stänger. Naturligtvis blir du fågelskådare om du växer upp vid Tåkern och bergsklättrare om du är skriven i Himalaya.
Men annars vet jag inte. Jag bär inte med mig några speciella beteenden för att jag vuxit på på Hallandsås sydsluttning.
Men i den här välsopade schweiziska småstaden säger invånarna: Det var bergen som skapade lille Sepp.
Det var för att få svar på frågan som jag bilade in i Alperna och hittade Fifa-bossen Sepp Blatters födelseby: Kan det verkligen vara b e r g e n som gjort en privilegierad och intelligent jovialisk liten kvinnokarl så girig och maktlysten, ålhal och korrupt, att han pantar världens bästa tidsfördriv, fotboll?
Fifa-skandalen – även om den hamnat i skuggan av Volkswagens teknologiska bedrägeri – fick nytt liv, när en åklagare började polisutreda den 79-årige Gudfaderns ”kriminella styre”, inklusive hans oförklarliga mångmiljonutbetalningar till rivalen Michel Platini, Uefa. Fifa-skandalen handlar om penningtvätt, bedrägeri och maktmissbruk. Totalt misstänks 14 personer. Fälls Blatter kan det innebära fem år i fängelse.
Men de 3 000 meter höga, taggiga berg som kantar den trånga dalen norr om Simplonpasset, vad har de med fotboll och organiserad brottslighet att göra?
Jo, genom bergen odlar byns pratkvarnar sin självbild: ”Vi är bergsfolk”, säger Jean-Paul Brigger till min brittiske kollega. ”Vi är av naturen fighters. Vi
m å s t e överleva – när lavinen drar ner över dig kan du inte hålla på och vela om du ska gå åt vänster eller höger. Det formar oss.”
”Och Sepp är en bergsget! Han har nått fotbollens topp. Det är som att bestiga Matterhorn.”
Berg, ja. Men Valaisdalen är inte ”Sound of Music”.
Matterhorn, det romantikomsusade 4 400 meter höga berget, finns inom synhåll, när jag i Visp vandrar gågatan fram för att kolla stämningen på Bistro Napoleon.
Fullkomligt odramatiskt liksom allt annat i stan. Det tyskspråkiga Visp, med 7 300 invånare, ser ut som tusentals andra småstäder i Schweiz dalbottnar. Motorväg in i stan, kantad av låga moderna industrilador. Duktigheten lyser. Vårdade fastigheter
i sossearkitektur. Själsdött centrum med gågator. Noggrant markerade p-platser. Ordnung muss sein! Det är som ett Lycksele med god ekonomi. På skolans fasad är målat ”Sepp Blatter” och ortens bilhandlare heter Blatter.
Bistro Napoleon är av intresse. Det är ett putsat, modernt ölhak som drivs av Sepp Blatters dotter Corinne. Jag äter en croque monsieur, en rostad macka med skinka och ost och dricker ett glas Johannesberg-vin.
Ingen pratar fotboll. Ingen nämner stadens store son, fotbollshövdingen. Det vore att tala om rep i hängd mans hus.
I stället tittar alla i taket. Men de tittar inte blygt eller generat. De tittar därför att i taket finns något att se.
I taket är upphängt flaggor från Schweiz alla kantoner men – framför allt – äkta, fungerande vapen. Där hänger jaktgevär och kulsprutepistoler, hypermoderna prickskyttegevär, automatkarbiner och repetergevär. Vapnen är inte pluggade. Direkt klara för användning.
Som dekoration? Nja, snarare reklam. Visp står ofta som värd för en Schützenfest och skyttefesten är en familjefest med öl och korvar, karusell och pang-pang. Det är tävling och jaktmässa i ett. Vapenvanan finns. Varje schweizare ska i sitt hus ha ett dugligt och dödligt vapen, det ingår i värnpliktslagstiftningen.
Så schweiziskt!
Det är här männen vid fröken Blatters bardisk åter börjar mala om bergen:
”Vid 2 000 meter kan du ha ett grillparty”, säger en karl och river sig i mustaschen. ”Men på 4 000 meter är luften tunnare. Och på toppen viner vinden. Det är storm. Du måste utstå mycket.”
De har ett religiöst förhållande till bergen och naturligtvis har de ”bibelord”. Ett lyder: ”Den som flyttar berg börjar med att bära bort småsten.”
Det var det åklagaren i Zürich gjorde förra fredagen. Vackert!
Jag läser just nu ...
… en snabbfotad skildring av herrtidningsvärlden, främst Fib-Aktuellt och dess reportrars bragder och illdåd. Den mest framgångsrike, Jan Törnqvist, har korthugget och osorterat skrivit sina minnen av upplagerekord, utvikningsflickor och ”konferenser” på Bahamas. Två iakttagelser som gör att boken bör vara obligatorisk läsning på landets journalistskolor: Vilken idérikedom som rådde. Och vilken arbetsglädje!
Jobbade som slavar ...
… på Bokmässan i Göteborg gjorde Sveriges Radios ackrediterade medarbetare, ty de var bara 94. Jag gör ett överslag i huvudet: 90 personer med tre hotellnätter vardera ger en hotellnota om 400 000 kronor. SR gör allt för att visa att den licensbetalda radion vadar i pengar.
”Låt han dö!” ...
... skallade ropen från AIK:s supportrar, när en motståndare skadats svårt på plan. Jag är försiktig med att kritisera den drägg som är fotbollssupportrar och står för osmakligheter, ty det resulterar i mejlbombning och hot om våld. Men jag kan inte avhålla mig från att kritisera obildningen. Dräggen skanderade i ramsan ett pronomen. Den valde fel kasus. Ska vara ackusativ: ”Låt honom dö!” Skriv nu ”honom” 500 gånger på svarta tavlan. (Men utelämna ordet ”dö”).