Skrämmande rapport om människohandel av barn

Oliver Twist, pojken som i Charles Dickens roman lärs upp till ficktjuv av en ond man, tillhör dessvärre inte Londons smutsiga 1830-tal.

Minst 166 barn de senaste åren har varit offer för människohandel, visar den första nationella kartläggningen någonsin i Sverige.

De säljs som sexslavar, tvingas stjäla, lär sig tigga eller sätts i arbete de är för små för.

Oisín Cantwell.

Den rapport som Länsstyrelsen i Stockholm presenterar i dag är oerhört viktig: för första gången presenteras tillförlitliga uppgifter om hur många de är, barnen som säljs, hyrs ut eller utnyttjas av sina föräldrar.

Socialtjänsten i landets samtliga kommuner samt frivilligorganisationer har fått svara på frågor om hur många barn de har identifierat som misstänkta offer för människohandel under åren 2009 till 2011.

Det visade sig vara fler än tidigare uppskattningar givit vid handen. Minst 166 pojkar och flickor, tre till 17 år gamla.

Samma affärsmodell som i filmen

Mr Fagin, mannen som ger Oliver Twist mat och husrum och lär honom att stjäla, använde sig av en affärsmodell som står sig väl i dag.

Rapporten berättar om en 11-årig flicka från Rumänien som i minst sex olika kommuner hjälpt en man att stjäla, om en kvinna som söker asyl och uppger att hon är mamma till de tre barnen hon har med sig, trots att det bara är fyra månader mellan två av barnen, om en ensamkommande flyktingpojke som gång på gång åker fast för stöld.

Några siffror:

• Ungefär lika många av barnen tvingas till prostitution som till att stjäla, tigga eller arbeta.

• Majoriteten av flickorna är utsatta för människohandel för sexuella ändamål. Pojkarna stjäl. Men det finns exempel på det omvända.

• Två tredjedelar av barnen kommer från andra länder. Hälften vistas tillfälligt i Sverige.

• En tredjedel av dem är ensamkommande flyktingbarn som ofta försvinner innan socialtjänsten hunnit utreda deras situation.

• De svenska barnen som har upptäckts utnyttjas ofta av närstående som förmedlar dem till andra som prostituerade.

Vi pratar om barn som lever i social misär, som utnyttjas, som misshandlas fysiskt och psykiskt, som inte på något vis får sina rättigheter tillgodosedda av FN:s barnkonvention eller svensk lag.

Genomtänkta åtgärder

Hur ska vi då hjälpa dem som lever under dessa mardrömslika förhållanden? Utredaren Ingrid Åkerman föreslår ett antal åtgärder som såvitt jag förstår är genomtänkta.

Bättre samordning inom EU, stärkt lagstiftningen (i dag leder upprörande få polisanmälda fall till åtal), mer forskning, förbättrad kompetens hos socialtjänstemän, intensifierat samarbete mellan socialtjänst, Migrationsverket och polis.

Varje minister, riksdagsledamot och kommunpolitiker har anledning att läsa denna rapport.

Det är lika ovärdigt som skrämmande att en 174 år gammal samhällskritisk roman om ett utnyttjat barn i London lika gärna kunde vara skriven i Sverige i dag.

Följ ämnen i artikeln