Filékulturen är både ohållbar och ojämlik

Ordet filékultur önskar jag att jag kunde ta åt mig äran för, men när köttbråket rasade som värst uttalades det av en sansad etnolog ­eller liknande i en diskussion i radions ”Studio ett”.

Med filékultur menas att vi inte vet vad vi ska göra med resten av djuret. Vi är helt enkelt odugliga när det kommer till matlagning som kräver mer än att steka upp en dyr och intetsägande bit filé.

Att människor reagerade så starkt på Jordbruksverkets föreslagna köttskatt – som senare visade sig inte vara en föreslagen kött­skatt – handlar möjligen till viss del om att staten inte ska styra vilken mat vi ska köpa. Men också om att många saknar kunskap om matlagning och blir hjälp­lösa utan köttet.

Och då bor vi i ändå ett land där det inte går att slå på tv:n utan att se en kock göra en balsamicoreduktion.
 

Att tro att man kan laga mat för att man gillar att grilla är också vanligt. En ansenlig mängd av de närmare 83 kilo kött vi sätter i oss per år ligger på grillen, det är en stor framgång för köttindustrin men knappast för matlagningen. Någon passar grillen och ser till att det bara blir lagom kolnat, någon annan gör en smaskig kall sås och ställer in en långpanna pommes i ugnen och en tredje fyller på vin och byter låtar på Spotify. Trevligt och gott, men inte direkt matlagning.

Mat är självklart en klassfråga. Nyligen samlade Kungliga Vetenskapsakademien ledande forskare inom hälsa och medicin för att diskutera varför ojämlik­heten i livslängd ökar i Sverige och andra länder. Så har det sett ut i tre, fyra decennier. Människor med högre utbildning har högre livskvalitet och bättre hälsochanser än lågutbildade.
 

Att mat har direkt inverkan på hälsan vet vi. Medelklassens ungar lär sig tidigt uppskatta billig och näringsrik linsragu med surdegsbröd och annan klimatsmart ­middagsmat. Den gruppen är knappast problemet.

Problemet är att barnen som är uppfödda på ­näringsfattig korv med stor sannolikhet växer upp till vuxna som firar fredag med kebabtårta.

Det är den gruppen som riskerar att få sämre hälsa och kortare liv. Att ministrarna och politikerna som snabbt tog avstånd från köttskatt är döva för klimatargument är en sak. Men att de inte bryr sig om detta samband är märkligt.

Följ ämnen i artikeln