Jag lånar gärna den "terroristen" en slant

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

M

an önskar ibland att människor skulle överraska mer, att livets vardagsmoln fick silverkant. Mer vin, mindre vatten. Mer glöd, mindre falskhet.

I ett mediemagasin i Sveriges Television intervjuade reportern Dan Josefsson nyligen tidningen Expressens avgående chefredaktör Joachim Berner.

Josefsson, aningen anklagande:

- Går det att ha en moral och en etik när man gör en kvällstidning?

Berner tvekade en stund innan han svarade något så pass neutralt att det inte gick att lägga på minnet. Men det var inte svaret som var intressant, det var frågan. I spörsmålet ligger nämligen den så kallat seriösa mediekritikens problem: den utgår ifrån att det finns en fix, allenarådande moral och en lika universell etik.

Det gör det ju inte.

Men tänk vilken överraskning det blivit om frågan ställts mer korrekt till, säg, statsrådet Anna Lindh:

- Vilken moral och vilken etik har du som sitter i regeringen?

Man kunde ställt den till statsminister Göran Persson också. Och till före detta advokaten justitieminister Thomas Bodström.

Jag tänker på fallet med de tre svenskarna av somaliskt ursprung som av amerikanska myndigheter pekats ut som terrorister. Misstankarna mot svenskarna är så illa underbyggda att Säpo offentligt deklarerat att de inte håller.

Utrikesdepartementet vägrar dock lämna ut materialet som ska underbygga misstankarna. Det kan vara vilket skräp som helst, men med hänvisning till utrikessekretessen får inte ens de drabbades advokater se det.

Sedan en tid tillbaka har de tre männen inte kunnat ta ut ett öre på banken. Deras tillgångar i Sverige är frysta. Beslutet att hindra dem att använda egna pengar ens till mat och hyra är ett straff som implicerats av Finansinspektionen, men delats ut med regeringens goda minne. Det kan inte överklagas i Sverige, möjligen hos EU eller FN eller i USA, vilket skulle bli en dyr och mycket långrandig historia.

Häromdagen tillfrågades statsrådet Anna Lindh om saken i Dagens Eko.

Hon sa att det pågick en förundersökning mot männen och att den måste slutföras innan regeringen kunde göra något. Det lät som ett standardsvar.

Men det var det inte.

Statsrådet slirade nämligen, förmodligen medvetet. Det pågick ju inte alls någon förundersökning. Det pågick något som åklagaren kallade en "förberedande förundersökning".

Vi som vet att politik är ett skitigt spel misstänker förstås att historien med åklagaren är riggad. Vi misstänker också att allting omedelbart skulle tagit en helt annan vändning om de tre svenskarna inte haft somaliskt ursprung.

Den mest kända av de tre svenskar regeringen behandlar som terrorister heter Abdirisak Aden. Han är riksdagskandidat för sossarna och ordförande för Folkets Hus i Rinkeby.

Han säger att han och de andra som driver barfotabanken Al-Barakaat samarbetat bra med Säpo sedan de amerikanska beskyllningarna dök upp. Säpo fick se och kontrollera vilka pärmar som helst. Varför inte? Enligt Aden lämnade Säpo tillbaka alla pärmar i början av december och sa att allt var i ordning.

- Man får inte blanda ihop korten här, säger Aden. Säpo, som ska skydda Sverige mot terrorister, har sagt att vi inte är terrorister. Regeringen som ska skydda människorna och rättssäkerheten i Sverige gör kanske så här för att de behöver ett andetag" men det är beklagligt att Anna Lindh säger så där. Man måste bekämpa terrorister, men accepterar man en sådan här orättvisa så spelar man på terroristernas planhalva.

I går hölls ett möte som beslutade om bildandet av en stödkommitté för de tre svenskarna. Kommer regeringen att betrakta den som en terrororganisation?

Själv lånar jag gärna Abdirisak Aden en slant om han behöver pengar. Kontant, utan att Anna Lindh eller Göran Persson eller Thomas Bodström kan göra ett dyft åt saken.

Robert Aschberg