Jag mailar in den här texten om Anna Wahlgren från toaletten

Anna Björklund

helskärm

Jag tänker ofta på Anna Wahlgren. Ett av hennes skrivtips var att försöka få författandet gjort medan man var på toaletten, om det gick att skaka av sig barnen den stunden. Det är ett tips jag testat och fört vidare, jag citerar henne, precis som nästan alla svenska kvinnor gör då och då, medvetet eller inte.

Hela Sveriges mamma, kallades hon och i ordet mamma läggs mycket, av skäl jag vill kalla naturliga. Vissa av innebörderna var Anna Wahlgren mycket delaktig i att återerövra. 

I mitten av 1900-talet, när Anna föddes, var de svenska samhällsingenjörernas självförtroende på topp. De hade inte mycket till övers för det kladdiga och mystiska i moderskapet, och det hade inte hennes egna föräldrar heller. Då var utbildad personal bättre än alla blodsband, mammorna lärdes att väga bebisen före och efter amning för att garantera att den fått i sig något. Det kunde man ju inte veta säkert! Barn skulle behandlas enhetligt och storskaligt, enligt doktorns rekommendationer snarare än eget förnuft. 

Det tyckte inte Anna. Hon beskrev sitt liv som att hon alltid försökte hitta hem, och hennes lära blev även den ett uppror mot den teknologiska inställningen till de små. Man ser ju när barnet mår bra, sa hon. Mödrar gjorde rätt i att lita på sin instinkt, barn är ju olika, och även deras föräldrar. Gör det som funkar, var läran i Barnaboken. Den förmedlade ett självförtroende, det flödade från Anna. Till förlagets förvåning sålde den orangea tegelstenen en halv miljon exemplar på 80-talet, men trots utförligheten kände sig läsarna befriade, inte uppläxade. Att ha barn var ju att ha en relation! 

Erfarenheten kom från de nio egna barnen (”och jag har tagit hand om dem själv också”, sa Anna, som till kvinnorörelsens enorma irritation påpekade att dagis fanns för arbetsmarknadens skull mer än för barnens). Det hon skrev om var det praktiska, om den största konstformen, den att få ihop det. Anna försörjde hela sin familj med sitt produktiva författarskap, och ett flertal av de sex makarna. 

Kanske var det just försörjningen, chansen på en till bestseller och en internationell karriär, som fick Anna Wahlgren att lansera den dubiösa så kallade sova hela natten-metoden. Svenska Barnläkareföreningen anmälde henne till Barnombudsmannen och namnet Anna Wahlgren, som förespråkat vikten av kärlek i barnuppfostran, blev kopplat till stress och anknytningsproblem. 

Jakten på hemmet var högintensiv, kanske destruktiv. Det menar en av författardöttrarna, Felicia Feldt beskrev sin uppväxt som otrygg. I SVT:s ”Skavlan” ville man för några år sedan peta ner supermamman från sin höga häst, men frågan var om hon någonsin klättrat upp på den. ”Felicia är lik mig”, svarade Anna på den mediala uppgörelsen. Ett annat av barnen, litteraturvetaren och akademiledamoten Sara Danius, kommenterade det hela med: ”Jag tycker om min mamma”.

Jag tycker också om Anna Wahlgren. Jag mailar in den här texten från toaletten.