Ingen blev klokare av ännu en Quick-debatt
Det blev den gamla vanliga cirkusen då Thomas Quick under två timmar diskuterades i Sveriges Radio under eftermiddagen.
Män tyckte synd om sig själva, de inblandade gjorde sina vanliga piruetter och ingen blev klokare.
Endast en granskningskommission kan hantera detta trauma.
Studio etts upplägg var ambitiöst och genom att släppa fram föräldrarna till den försvunne Johan Asplund, det första mordet som Thomas Quick tog på sig, påmindes vi om något som ofta glöms bort i detta sammanhang.
Nämligen att seriemördaren som upphörde att vara seriemördare bortom glåpord och pajkastning är en bottenlös tragedi för så många.
Men lärde vi oss egentligen någonting?
Sture Bergwall berättade för gud vet vilken gång i ordningen om hur han neddrogad lurades av försåtliga terapeuter och förhörsledare att erkänna bestialiska brott han inte har begått.
Susanne Nyberg, chefsöverläkaren på Säter, där Bergwall sitter, försäkrade att vården på sjukhuset är föredömlig, åklagare Christer van der Kwast fortsatte envist att påstå att de fällande domarna är korrekta och Claes Borgström kunde inte se att han hade gjort något fel som advokat.
Ingen ödmjukhet, ingen självrannsakan, inte minsta tvivel över sitt eget agerande. Programledare Jörgen Huitfeldt var förvisso väl påläst, men kom inte långt med dess självömkande aktörer.
Förre justitierådet Göran Lambertz, som i går dök upp som gubben i lådan med en debattartikel vari han hävdade att Bergwall är skyldig, höll sig dock undan. Eftersom denne har erkänt att han inte är särskilt insatt i fallen var det möjligen lika bra.
Så var det dags för en panel. Thomas Olsson, Bergwalls nuvarande advokat, juristprofessor Mårten Schultz och Fredrik Wersäll, president i Svea hovrätt och ansvarig för en av resningarna.
Tre kunniga och försiktiga jurister som samtalade med en lågmäldhet som sannerligen inte tillhör vanligheterna i detta infekterade ärende och inte ville uttala sig om eventuella syndabockar.
Quick har, oavsett vad som är sant eller falskt i denna soppa, blottlagt betydande brister i det svenska rättsväsendet. Men de senaste dagarnas debatt har inte gjort eländet begripligt.
Oppositionen kräver en granskningskommission som grundligt går igenom detta trauma, en idé som justitieminister Beatrice Ask tycks vara positiv till.
Jag tror att det är det enda sättet att komma vidare, att det är det enda sättet för oss att lära oss någonting av vad som verkar vara en juridisk härdsmälta.
Vi är skyldiga Johan Asplunds föräldrar och de anhöriga till alla andra mordoffer att vi så långt det är möjligt försöka förstå haveriet.
Men det är viktigt att domstolsväsendet får jobba vidare med de resningsansökningar som återstår utan att klåfingriga politiker lägger sig i.