De bygger sina liv på besvären
Innan man gnuggat gruset ur ögonen, innan man rört färdigt i yoghurten, innan det där fabriksskivade gummibrödet rostat klart, vad händer då?
Jo, det oundvikliga. Det ofrånkomliga. Det självklara i den här griniga folksamlingen som skämtsamt kallas samhälle: någon sticker fram sitt tryne och är oförskämd.
Man kunde förstås låta bli tidningarna, men rutiner är rutiner och för första gången på drygt 41 år har kanske något intressant hänt under natten.
Det har det inte. Men någon är, som vanligt, oförskämd.
I måndags var det svenska folket, genom en fackförbundsgök som heter Ella Niia och ett gäng från ”Svenskt nätverk för tobaksprevention”. En av de senare är så viktig att han fick en egen rad för sin titel. Han är minsann läkare, han, och lider av trema över ett e. Såhär, alltså: ë.
Man ska inte skjuta på budbärarna. Men ”Svenskt nätverk för tobaksprevention”. Bara namnet är direkt oförskämt så tidigt på morgonen.
Man riktigt hör hur det marscherar i välrepeterade formationer på en kaserngård, iklädd gymnastik-
overall med pressveck och solsken i blick. Och det är bara uppvärmning. Sedan ger sig hela det långa namnet, nationalitetsbestämning och allt, ut på stan för att antasta förbipasserande med forskningsrapporter och uppfostrande fnysningar.
Och just i dag – eller i måndags, då – var det Svenska Dagbladet som var torget. Här kommer ni, svenska folk, in: en opinionsundersökning.
73 procent av er vill förbjuda rökning på uteserveringar.
På uteserveringar. Ute. Utomhus.
22 procent tycker att ni ”upplever besvär” av rökning på uteserveringar.
På uteserveringar. Ute. Utomhus.
Nej, jag röker inte. Men jag känner igen snipighet när jag ser den. Nej, jag är inte hyperallergiker. Men det är inte majoriteten av de där 22 procenten som ”upplever besvär” heller. Däremot tror jag säkert att de ”upplever besvär”. Ständigt. Med allt. Jag tror att de bygger sina liv på att ”uppleva besvär”. Jag tror att de söker upp ”besvären”, bara för att få ”uppleva” dem.
För detta har de nu belönats med att en majoritet i detta löjliga land inte vågar säga åt dem att sluta pjoska sig.
Man visste att det skulle bli såhär, redan när rökare kördes ut ur möblerade rum. För fanatiker finns alltid ett ”nästa steg”. Däremot saknas god vilja, proportioner och vanlig hyfs.