Auktionen som skapat politisk kris
"En miljon, första gången", förkunnade kronofogde Filip Håkansson och lät det gå halvannan minut innan han fortsatte.
Möjligen förlängde han konstpausen något, ty försäljningen av den trista förortsfastigheten har lett till grubblerier i högsta domstolen, varnande brev från Carl Bildt och ryska hot om att rea ut svenska ambassaden i Moskva.
Hur auktionen av ett slitet ljusbrunt sjuvåningshus på Lidingö kan skapa en tvist som har pågått i 20 år och blivit en bricka i ett högt politiskt spel är en smula gåtfullt, men i kronofogdens hörsal i Sundbyberg i morse skulle affären en gång för alla genomföras.
Den ryske tv-journalisten som tagit sig hela vägen till Stockholm såg klentrogen ut över att ett enda bud lades, men Franz Sedelmayer, affärsman från Tyskland, verkade trivas trots att han rimligen begrep att han inte hade en chans att ropa in ett hus värderat till 62 miljoner med ett skambud.
Denne Sedelmayer bildade tillsammans med den sovjetiska staten 1990 ett säkerhetsbolag i S:t Petersburg, men så kollapsade kommunismen och företagets tillgångar konfiskerades.
Affärsmannen drev saken till internationell skiljedomstol och fick 1998 rätt: Ryssland skulle betala honom 20 miljoner kronor. Trams, kontrade Moskva och gav honom inte ett öre.
"En miljon, andra gången", ropade Håkansson, för dagen klädd i mörk finkostym och randig slips och lät de gå ytterligare 30 sekunder.
Över trettio journalister trängdes i salen och den ryska federationens ombud, juristerna Henrik Fieber och Anders Börjesson, lyssnade spänt. Efter en halvtimmes formalistiskt redovisande av fordringar och rättigheter och försäljningsvillkor hade showen äntligen kommit i gång.
Men då den ende budgivaren inte ville buda över sig själv var auktionen snart över.
Eftersom ryssarna vägrar att betala har Sedelmayer försökt få ryska tillgångar utmätta i Tyskland och Sverige, däribland huset på Lidingö.
Kronofogden sa ok. Ryssland överklagade, men tingsrätt, hovrätt och högsta domstolen har dömt till affärsmannens fördel.
Ett avgörande som fick Moskva att börja morra om att bjuda ut den svenska ambassaden, vilket ledde till att Carl Bildt skrev ett brev till kronofogden och varnade för att en försäljning skulle hota Sveriges relation till Ryssland, något som i sin tur fick miljöpartiet att ilskna till och KU-anmäla utrikesministern.
Ja, ni hör hur det låter.
"En miljon, tredje gången", förkunnade Håkansson och slog den slitna träklubban i skrivbordet.
"Vi motsätter oss försäljning till detta pris", kontrade ryssarnas ombud, en invändning som kronofogden utan knot biföll, varefter juristerna pep i väg utan att prata med journalister.
Den jeansklädde sång- och dansmannen Sedelmayer lät sig dock med påtaglig förtjusning intervjuas av tidningar, radio och tv. På utmärkt engelska förklarade han att han inte visste vad han skulle med huset till, men att han hoppades på en ny värdering. "Några 62 miljoner är det inte värt".
Vad händer nu? Ny auktion om några veckor. Möjligen också ny värdering.
Kronfogde Håkansson berättade att denna hopplösa historia mycket väl kan sluta med att 60-talshuset säljs, men att köparen inte tillåts tillträde, då det bebos av ryska diplomater.
Samuel Beckett, den absurda teaterns obestridlige mästare, har anledning att le i sin himmel.