Dagens ungdom är bortom all räddning

Jag minns första gången.

Det var i Globengallerian, strax utanför den sedan länge ned­lagda skivaffären. En tonårstjej med rödfärgat hår harklade sig ­demonstrativt och spottade på galleriagolvet. Sedan tittade hon på mig, trotsigt, som att jag var den utvalde auktoriteten för hennes uppror.

Eftersom jag själv endast var tjugo år vid tillfället, om än kamouflerad i kavaj, reagerade jag inte alls.

Det skulle dröja ytterligare åtta år innan jag på allvar drabbades av den spontana tanken att dagens ungdom är bortom all räddning.

Naturligtvis har det varit en successiv process baserad på omfattande empiriskt underlag. Inte minst i form av biobesök (blir inte tonåringar ­bara mer och mer högljudda?) och tågresor (varför pratar de med sina kompisar i högtalartelefon?). Dessutom bör rimligtvis ”Swedish house mafias” framgångar, liksom Sverige­demokraternas framfart i skolvalet, bidra till oron.

Men det dröjde ändå tills i förra veckan innan jag kom till den punkt som väl måste betraktas som den slutliga bekräftelsen på att ens ungdomstid är över.

Det var när jag råkade läsa en ­undersökning som organisationen Ung Cancer gjort bland svenska gymnasieelever.

Resultatet visade sig, milt sagt, ­bekräfta mina farhågor.

Exempelvis trodde nästan femtio procent av de tillfrågade att cancer smittar. (Ett förtydligande för de yngre­ läsarna: nästan hälften.) Detta alltså bland människor som uppenbarligen ansetts begåvade nog att lämna grundskolan.

Och genast kom jag att tänka på skräckrapporterna om den svenska skolan. (Och att det därmed kanske inte var helt obefogat rutingnäll från min ­sida, orsakat av krypande hår­fäste och stela ­leder.) Enligt Skol­verket har svenska elevers kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse minskat kraftigt sedan ­början av nittiotalet. Å andra sidan stiger betygen.

Som ett sista försök att nå ett ­objektivt klargörande i frågan ringde jag i går Ingvar Ahlstrand, statistiker vid Rekryteringsmyndigheten. Varje år synar han resultaten hos de begåvningstest som svenska 18-åringar gör i samband med mönstringen.

– Tyvärr, sa Ingvar. Det går inte längre att jämföra siffrorna från år till år. Förr gjorde ju alla testet, nu är det bara de allra bästa som väljs ut.

Så jag nöjer mig med att återvända till den där undersökningen om cancer. Och det faktum att hela trettio procent av de tillfrågade gymnasieung­domarna inte kände till att rökning kan öka risken för cancer. En gång till: trettio procent.

Och om ungdomar nu ­inte har blivit dummare ser jag bara ett rimligt alternativ: Ironin har gjort en oväntad comeback.

Dumhetens tidevarv ...

Apropå undersökningar, anekdotisk bevisföring och grova generaliseringar kring diverse generationers dumhet: Nästan var tredje svensk mellan 18 och 29 år tycker att det vore bättre om Sverige styrdes av en diktator snarare än en folkvald riksdag.

... och dess orsaker

Enligt World Value Survey, som genomfört undersökningen, var låg utbildnings­nivå en gemensam faktor för de som kunde tänka sig en framtida svensk diktatur. Även Skolverket varnar för ­effekterna av ökade ­klasskillnader i skolan.

Följ ämnen i artikeln