Ett mycket märkligt fall

Det är inte helt lätt att hänga med i alla åklagarturer kring Julian Assange.

Nu senast har Justitiekanslern inlett en något egendomlig förundersökning om hur det gick till då Aftonbladet fick tillgång till en del av utredningen.

Julian Assange är misstänkt för våldtäkt – men på fri fot.

Aftonbladet fick för några veckor sedan ut delar av förhören med kvinnorna som anmält Assange för sexbrott.

Nu har JK Anna Skarhed beslutat inleda en förundersökning om huruvida någon anställd vid polisen eller åklagarmyndigheten gjort sig skyldig till brott då de lämnades ut.

Detta sedan Stockholmspolisens internutredningsgrupp anmält att Aftonbladets chefredaktör Jan Helin den 28 augusti vänt sig till polisen och berättat att tidningen hade tillgång till förhören.

– Jag har nu talat med Helin och förstått att han inte alls ­pratat med polisen om detta, säger Skarhed.

Känner du till att Aftonbladet vänt sig till polisen med en begäran om att få ut handlingarna och att tidningen fick ut delar av dem efter sedvanlig sekretessprövning av en jurist hos polisen?

– Jag kände inte till det då jag fattade mitt beslut, men jag har förstått det i efterhand.

Hade det påverkat ditt ställningstagande om du vetat om det?

– Om jag vetat det så hade jag kanske ändå ­behövt göra något. ­Av­görande är när i tiden förhören lämnades ut.

Det verkar som att olika avdelningar inom polisen helt enkelt inte pratat med varandra?

– Jag vet inte riktigt hur det legat till med det i det här ­fallet.

Jag har skrivit de flesta artiklarna om Assange. Tro mig, ingen skulle varit gladare än jag om jag haft tillgång till förhören i sin helhet.

– Det är, med all respekt, av underordnad betydelse. Den här utredningen har ingenting med Aftonbladet att göra. Ingen på Aftonbladet är misstänkt för något.

Jag tror att utredningen snart är nedlagd.

– Jag tänker inte slå vad om det, men jag kan känna att det kanske är så.

Det är dock inte JK:s plötsliga uppdykande i fallet Assange som fått journalister över hela världen att klia sig i huvudet över hur juridiken i Sverige fungerar.

Wikileaks grundare har som bekant på kort tid gått från att vara misstänkt för våldtäkt till att inte vara misstänkt för våldtäkt till att vara misstänkt för våldtäkt.

Det är ett allvarligt brott. Enligt lagen ska misstanke om brott som ger minst två års fängelse automatiskt leda till häktning, om det inte finns ”uppenbara skäl” att inte frihets­beröva någon.

Utlänningar som inte bor i Sverige brukar häktas för snatteri för att inte kunna rymma, men Assange är märkligt nog på fri fot.

– Jag kan inte kommentera vilka ­ut­redningsåtgärder vi vidtar, säger över­åklagare Marianne Ny, som leder för­undersökningen.

Men Assange har alla möjligheter att bara lämna landet?

– Just flyktfara är ett viktigt skäl till att häkta någon. Men jag kan inte kommen­tera vad vi just nu gör.

Han har ju dessutom en möjlighet att påverka kvinnorna.

– Det är normalt det starkaste skälet till häktning. Jag hoppas att vi snart ska ­kunna berätta lite mer om den här utredningen.

Det är möjligt att det finns fullt rimliga förklaringar till åklagarens agerande.

Men tills vidare kan fallet Julian Assange inte beskrivas på något annat sätt än en av de märkligaste sexbrottsutredningarna Sverige någonsin upplevt.

Följ ämnen i artikeln