Peter Andersson berättar med humor, närvaro och stor känsla
Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna
Peter Andersson dansar på lina i sitt program.
Och vilken balans han har – det blir ”Sommar i P1” när det är som allra bäst.
Säg så här: det är en svår konst att spela Jim Reeves ”I love you because” utan att falla i total patetik. På samma sätt svårt att berätta sitt livs historia om en materiellt torftig barndom i en etta, nära faderlös, utan att det blir kladdigt.
Men Peter Andersson har både rösten, språket och förmågan. Han gör ett klassiskt ”Sommar” om sin uppväxt och kryddar elegant med människor och bilder ur sitt liv som skådespelare. Humorn är lågmäld, men på en strålande nivå.
Han lovar till exempel att berätta Sten-Åke Cederhöks bästa Göteborgs-historia, och den lever upp till förväntningarna – lyssna på sr.se om ni missade programmet! Häng på en stund till och ni får höra en av de bästa Keith Richards-anekdoter jag hört, plus en lysande berättelse om Ernst-Hugo Järegård.
Att män kan skildra sin sexuella debut offentligt utan skryt är sällsynt i Sverige, men det gör Peter Andersson.
Han berättar med samma närvaro om sitt möte med Ted Gärdestad, och hur drömmen om New York à la Scorsese slutar i en flaska whisky på ett tak i Brooklyn.
”Det gäller att vårda sina sår”, säger han om arbetet som skådespelare. Det gör Peter Andersson uppenbarligen, och för mig skulle han vara en välkommen pratare många fler gånger. Inte bara för tonträffen och gestaltningen – en kille som spelar ”Rockin’ Daddy” med Chester Burnette kan egentligen aldrig, aldrig vara fel.