Jag var gymnasiets enda manliga hora

Halloween 1999, en bygdegård på ­Listerlandet.

Min gymnasieklass hade maskeradfest på det högst tvivelaktiga temat ”hallickar och prostituerade”.

Mina minnen från den kvällen tryter. Kanske för att 16-åringar i västra Blekinge hellre drack hembränt än fruktsoda. Kanske för jag vill förtränga att det var jag som föreslog klädkoden.

Egentligen minns jag bara en sak: Jag var festens ­enda manshora.

Trots valfriheten vände resten av killarna ut och in på sina rockar och tjejerna drog upp sina strumpeband som om det vore naturlag. Att jag själv bröt mot ­normen handlade nog mer om samma idioti som fick mig att kläcka temat än om normbrytande.
Nu är det halloween igen och inget tyder på att tiden har förändrat något. Det spelar ingen roll om affärerna säljer kostymer med Ghostbusters, Greve ­Dracula eller Hin Håle. Herrmodellerna ska få en att skratta eller rygga tillbaka. Damkläderna ska vara ­superkinky.

Jag menar, två internet­butiker kränger till och med dräkter för den som vill ­vara en ”sexy ebola nurse”.

Nog är det en skitfråga, precis som de andra symbol­fejderna som främst dyker upp kring högtider. Sam­tidigt är det en avspegling av samhället.

I dagarna gjorde svenska näthatare parodi på sig själva.­ En 14-årig flicka skrev en debattartikel på Borås Tidnings webb med rubriken ”Killar är kungar – tjejer horor”. Tidningen tvingades stänga kommentarsfältet – på grund av alla person­angrepp.

Artikeln kritiserade att deltagarna i Paradise Hotel tyckte att en kvinna som ­legat med 30 personer var en slampa, medan ingen ­reagerade på den man som legat med 300. Mer krävdes inte för att en 14-årig flicka skulle översköljas av hat.

Paradise Hotel-deltagaren Saga Scott bloggade, för ­övrigt, nyligen om att hon ska polisanmäla ett gäng nätkommentarer. Somliga tycker nämligen att hon är en hora som borde ta livet av sig.

Sagas brott? Hon låg med fel kille och för det ska hon dö.
Mitt 16-åriga jag tycker ­säkert att jag är en politiskt korrekt skinkryttare som skriver det här. Och dagens jag skäms ögonen ur sig. Låt så vara.

För alla bär skuld, men ­alla kan också byta skepnad.

Och då menar jag ­inte bara på halloween.

Följ ämnen i artikeln