Rasister & huliganer – alla är de män i kris
Män i rånarluvor väcker sällan folks omedelbara beundran.
Därför hade rasistmobben författat ett flygblad redan innan de stormade Sergels torg i fredags.
Folk med utländska utseenden skulle spöas i avsikt att säkra svenska kvinnors trygghet. Mobben skrev att de var ”din bror, din make, din kollega”. Helt vanliga grabbar i helt vanliga rånarluvor som fått nog.
Att frontlinjen bestod av rasister och fotbollshuliganer är varken unikt eller särskilt överraskande.
De båda grupperna är symtom på samma problem:
En manlighet i kris.
Det går nästan inte att skriva de orden utan att det rycker i smilbanden. Den krisande manligheten har efter decennier av oförtrutet krisande förvandlats till en karikatyr.
Nästan som en egen humorgenre – vita kränkta män som hotar att våldta alla tjejer som inte begriper att invandringen leder till att tjejer våldtas.
Det gör honom inte mindre verklig.
Det är ingen slump att främlingsfientlighet och kvinnohat ständigt hamnar i samma båt.
Vad man måste förstå är att högerextremismen, med Sverigedemokraterna i spetsen, har ett mål som är överordnat det etniskt och kulturellt rensade Sverige: den vite mannens återupprättelse.
När de numera talar om ”politisk korrekthet” är det i själva verket ett paraplybegrepp för alla åsikter som utmanar vita mäns tolkningsföreträde.
Och när ”sverigevänner” längst ut på högerskalan talar med nostalgiskt darr på stämman om det svenska folkhemmet är det knappast vänsteridealen eller fördelningspolitiken de vurmar för. De saknar ett vitt Sverige där kvinnorna stod vid spisen.
På den tiden kunde till och med män på samhällsstegens lägre pinnar åtnjutna viss makt, de bossade åtminstone över frugan och barnen.
Det ska sägas att gruppen inte är särskilt utsatt. Däremot har den fått allt mindre makt jämfört med hur det brukade vara.
Ända sedan sjuttiotalet har mannens position och ekonomiska säkerhet på arbetsmarknaden försvagats. Precis som många andra västländer har Sverige utvecklats från ett industri- till ett tjänstesamhälle.
Som enda parti har SD lyckats profitera på mäns känsla av att ha förlorat sin naturliga maktposition.
Samtidigt har kvinnor frigjort sig från familjeförsörjarens ekonomiska makt.
I vintras kom siffror från SCB som visade att 24 procent av landets ogifta män röstar på SD, medan siffran bland de gifta var 15 procent. Inget parti har större skillnader.
Männen som stormade Sergels torg tillhör därmed den första generation som fått mindre makt än sina fäder – såväl i hemmet som på arbetsplatsen.
De är helt vanliga män i helt vanliga rånarluvor som inte alls vill skydda svenska kvinnor.
De vill återerövra sin manlighet.
Två lästips om krisande män
1 ”Ställd”, Susan Faludi. Trots att boken kom redan 1999 ger den många förklaringar till dagens politiska läge. Reportaget är en odyssé genom en amerikansk mansvärld som förlorat kompassen. Plågade män som inte längre begriper hur de ska kunna leva upp till bilden av den trygge familjeförsörjaren.
2 ”Med uppenbar känsla för stil”, Stephan Mendel-Enk. Reportagebok med några år på nacken som utgår från huligandebatten – och från den punkten dissekerar Mendel-Enk en svensk manlighetskultur.