Comhem kan inte finnas i verkligheten
Alla skäller på Comhem. När tv-apparaterna slocknade för 800 000 svenskar i tisdags, minuterna före en fotbollsmatch, stod Sverige närmare en revolution än vi gjort sedan 1917, då folk med knorrande magar marscherade mot statsminister ”Hungerskjöld”. Kanske var räddningen att bredband och telefonlinjer också dog. Folk har antagligen glömt bort hur man tar kontakt med varandra på vanlig analog väg.
Hur som helst, alla hatar Comhem. De hatar deras telefonköer. De hatar deras beskäftiga tekniker som alltid antyder att alla fel beror på miffokunder som inte fattat att de ska trycka in stickproppen i vägguttaget. De hatar deras äckliga små dockor i tv-reklamen. Men det är någonting för perfekt med det här hatet. Som om det vore regisserat. Det berodde på en ”strömspik”, förklarade Comhem avbrottet. Det där ordet ”strömspik” upprepades gång på gång. Lyssna på det: ”strömspik”. Tror ni på allvar att det finns något sådant?
”Strömspik” är inte teknik, det är poesi. Det var det som satte mig på spåret. Det och mina regionala nyhetssändningar. Vi har digital-tv nu. Comhems digital-tv. Och mina regionala nyheter sänds utan ljud. Bara regionalnyheterna. Så snart Kulturnyheterna tar slut blir det alldeles tyst. Bild, men inget ljud. Så snart Rapport kör i gång kommer ljudet tillbaka. Så har det varit i flera månader. Ingen gör något åt det. Ingen säger något. Inga ursäktande remsor i rutan. Inget under ”driftsstörningar”. Jag gillar det. Regionalnyheterna har aldrig varit så spännande. Man får gissa och fantisera. Man kan hitta på egna repliker och sätta ihop sin egen sändning. Bara glada nyheter, om man är på det humöret. Jordens undergång, med början i Sundbyberg, om man är lite purken.
Det är riktigt kreativt. Nyskapande och konstnärligt. Skulle den missen också vara en slump? Bero på en ”strömspik”? Knappast.
Min teori är den här: Comhem drivs av ett gäng examensmogna studenter från Konstfack. En vacker dag kliver företagets ledning fram, drar av sig slipsarna och berättar att Comhem i själva verket är en installation. All inkompetens, alla missar, all oförskämdhet, alla påhitt om ”strömspikar” och alla tysta nyhetssändningar är i själva verket noga planerade delar av det interaktiva konstverket ”Mediekänslor”.
Sedan får de pris.