Rörande berättelse – full med sanningar
Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna
För att uppmärksamma och hedra att gårdagens sommarprat hölls på bredaste hälsingemål så har jag strukit alla pluraländelser på adjektiv i den här krönikan.
Eller för att citera Pär Johansson:
Alla ska få vara duktig!
Det var 1992. Pär Johanssons kompis hette Tomas Brolin och skulle snart bli folkhjälte. Själv hade han fått jobb på dagcentret för utvecklingsstörda i Hudiksvall och var rädd för att alla skulle dregla på honom.
Han var inte stolt.
Men han skulle bli.
Missnöjd med den innehållslösa vården på centret drog han i gång Glada Hudikteatern. Alla fick vara med. Första föreställningen hette ”Tomtar på rymmen”.
Trots att salen var fyll av livrädda föräldrar blev det en tårfylld succé och början på en osannolik historia som 14 år senare innefattat gästspel i New York, Melodifestivalen, reklamfilmer och flera turnéer. Hudiksvalls främsta ambassadörer är numera en utvecklingsstörd teatergrupp. Allt tack vare att Johansson kommit på det enkla att alla kan göra något ganska bra.
Historierna han berättade var stark.
Den schizofrena och utvecklingsstörda kvinna som till slut sjöng duett i melodifestivalens mellanakt hade inlett repetitionerna med att gömma sig på toaletten i ett år.
Andra var rolig.
När landshövdingen för första gången kom på besök hälsades han med ett självklart: ”Ugh.”
Pär Johansson bjöd kanske inte på någon djupare analys av Glada Hudikteaterns framgångar, men det var en rörande berättelse, full av sanningar:
Det är mycket viktigare att få ha på sig en fotbollströja än att vinna.
Alla ska få vara duktig.