Skäggiga män behöver också få känna vårt stöd
Efter att ha klickat mig igenom hundratals bilder i Facebook-kampanjen ”Ta håret tillbaka” blir jag besviken.
Ursäkta, men var är håret?
Det massiva stödet för Lina, bibliotekarien från Ludvika som blottade sin orakade armhåla i tv under Melodi- festivalen, är sympatiskt på alla vis. Men fotona som svenska folket lagt upp på sina egna ”lurviga” kroppar är rätt patetiska. Majoriteten stoltserar med gulligt och blont babyludd under armen. ”Våga vägra rakhyvel!” står det på plakat, som hålls upp av kvinnor vars mjuka små strån knappt kan upptäckas med förstoringsglas. I DN skryter en feminist med att hon vågat visa upp sina fjuniga sommarben offentligt.
Fjun?
Kom tillbaka när du har råkat födas med kolsvart kalufs och mörka drag, kanske med sydländska gener, när du vet hur det är att ägna tid, möda och pengar åt att kämpa mot stora buskar till ögonbryn, rygghår, grovludna armar eller svårgenomträngliga snårskogar på benen.
Då är det inte lika lätt att vara hårig och radikal.
Problemen med hårdebatten är att den har reducerats till en genusfråga, när det handlar lika mycket om etnicitet. Skräcken för ”svartmuskiga” människor, oavsett kön, har länge frodats i Sverige. Förr genom föreställningar om ovårdade tattare. I dag som hat mot skäggiga män från Mellanöstern.
Till exempel har muslimers påstått vildvuxna hårväxt blivit ett SD-argument mot ensamkommande flyktingbarn.
Jag skämtar inte.
I veckan besökte jag Vallentuna, där kommunen höll informationsmöte efter att invånare protesterat mot ett nytt flyktingboende. Det första jag såg när jag klev in i lokalen var kända ansikten från National - demokraterna. SD-representanter stod och delade ut tidningar utanför.
När någon i församlingen började prata om att flyktingbarnen egentligen inte är barn, utan vuxna karlar med skägg, rungade naturligtvis applåderna från extremhögerflanken. På främlingsfientliga forum på nätet frodas just idéer om ”skäggbarnen”, eller ”skägg- trynen”, som en SD-politiker i Alingsås uttryckte det. Om hur mycket rakhyvlar kommunen tvingas köpa in för skattepengar. Hårväxten ses som bevis på att invandrar- ungdomar ljuger, eller bara är allmänt fula och osvenska.
En kampanj som slåss för mäns rätt till sitt tonårsskägg vore på sin plats.