”Ett bra försök att styra bort strålkastarna”
Olofsson har rätt – och fel
Maud Olofsson har både rätt och fel.
Kritiken beror inte på att hon är kvinna.
Men en kvinna med makt är alltid provocerande.
I TV4:s intervju med näringsministern hävdar hon att en del av den kritik hon fått under året beror på att hon är kvinna.
Det är fel.
Kritiken mot Olofsson har främst gällt regeringens handläggning av krisen i Saab och Vattenfalls satsningar på kolkraft och skadeståndsansvar vid en eventuell kärnkraftsolycka i Tyskland.
Bilar och energi är förvisso sektorer dominerade av män. Men det var inte därför Maud Olofsson fick kritik.
Kritiken gällde i Saabs fall att regeringen till en början verkade ovillig att dra sitt strå till stacken för att rädda vad som räddas kunde av biltillverkaren och dess anställda.
Olofsson började snabbt tala om att man kunde producera vindkraftverk i Trollhättan i stället. Det är visserligen sant. Men det var inte vad de Saabanställda och deras underleverantörer ville höra just då.
Vattenfall är en av statens bästa mjölkkor. Miljardvinster har levererats – men till priset av en expansion på kontinenten som till stor del bestått av kolkraft.
Kol smutsar ner. Kol släpper ut koldioxid. Samma regering som slet som djur för att få till stånd ett globalt avtal om att sänka utsläppen av koldioxid tolererade att deras eget kraftbolag släpper ut mer än hela Sverige.
Samma näringsminister som gick omkring med kampanjknappen ”2 grader” (högsta tillåtna höjning av värmen i atmosfären) lät statssekreteraren hålla tal på Vattenfalls bolagsstämma i stället för att ge bolagsledningen nya skriftliga direktiv.
Det var det kritiken handlade om. Inte Maud Olofssons kön.
Men Olofsson har också rätt när hon påpekar att kvinnor i ledande positioner regelmässigt förminskas.
Kvinnor med makt är fortfarande, när 2010 snart är här, provocerande. Särskilt när de tar för sig med samma friska aptit som Maud Olofsson. En kvinna med makt ska åtminstone ha vett nog att inte visa att hon gillar det.
Men när hon som exempel tar att färgen på hennes läppstift noteras, är Olofsson ute på hal is.
Det har skrivits åtskilligt även om Fredrik Reinfeldts hundblick och långa ögonfransar. Och om arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins skägg som överlevde semestern (vilket det inte borde gjort enligt vissa).
Rätt och fel, Olofsson.
Men heder för ett lovvärt försök att styra bort strålkastarna från det intressanta, kritiken av regeringen i allmänhet och Maud Olofssons näringsdepartement i synnerhet.