Vi blev blöta, vi blev rädda, vi blev rånade
Det var en vanlig dag mitt i semestern och våra vänner hade frågat om vi ville följa med på färjan över till Öland.
Vi klickade på väderappen (svekfulla väderappsjävel, du är ett eget ämne, en egen krönika) och konstaterade sjutton grader och regn. Således stannade badväskan hemma.
Vi hinner mot alla odds med 10.30-färjan och får kors i taket även med oss det äldsta barnet som är i ”jag stannar hemma och värmer en panpizza”-åldern.
Ombord på färjan går det till så att man köper sin biljett i en automat och sedan visar man den vid avstigning. Jag sätter i mitt kort och trycker fram två vuxna och två barn, de andra två är gratis tack vare späd ålder.
Jag trycker på grön knapp men ingen biljett kommer ut från det diaboliska hålet.
”Jaha, jamen utmärkt, hallå, jag fick ingen biljett!” väsnas jag. Jag har ingen startsträcka när jag blir kränkt av apparater.
Min vän sticker in ett nyfiket finger och drar ut en aldrig så liten pappersbit.
”Den låg här. Men huvudsaken är att du fick ställa till med en scen” säger hon, väldigt högt faktiskt, och jag tänker: Ha! Nu var det du som ställde till med en scen, där fick du.
”Jaha, det var dagens första scen” säger jag sedan högt och teatraliskt så att alla passagerare hör och därmed är pendeln tillbaka. Jag kan inte sluta på plus.
När vi lägger till i Färjestaden, förlåt stjärnan Solen, inser vi att det är trettio grader och strålning inställd på grill.
På piren alldeles intill färjelägret går mammor omkring i bikini från KappAhl medan barnen hoppar ner i det klara vattnet. Allt är väldigt lyckligt, vi är väldigt bittra.
”Jag går och köper badkläder och handdukar, barnen måste bada” säger jag varpå Joachim drabbas av konsumtionsångest.
I köpcentrumet är det svalt och skönt och välkomnande rea. Jag köper därför två baddräkter och ett par badbyxor till fullpris. På Hemtex hittar jag två badlakan, de får låna av varandra.
800 kronor senare springer fyra barn ut i vattnet.
Tjugo minuter senare springer fyra barn tillbaka på grund av det utlovade regnet.
Då gör vi som alla barnfamiljer gör när det blir blött. Vi äter.
Vi sätter oss på en uteservering med stora parasoll, det är till och med lite mysigt.
Då kommer åskan. Och regnet från snedden.
Ett barn är svårt åskrädd.
Vän i sällskapet ”man kan räkna hur nära åskan är genom att ...”
Jag: ”NEJ”
Halva sällskapet flyttar in och just som vi har satt oss ner för att ta en kopp kaffe i skydd av regnet så kommer färjan in. Dags att åka hem.
Biljetter, badkläder och mat kostade nära två tusen kronor. Det hela var över på tre timmar. Vi blev blöta, vi blev rädda, vi blev rånade.
Och ändå tänker jag att så går en dag ifrån våra liv och kommer igen och igen och igen när vi blir gamla och bara minns det fina med att sitta dränkta på en färja över sundet.
- Veckans OH NO YOU DIDN’T
– Ett vidrigt litet företag som heter Nordic Wear tycker att det regnar för mycket regnbågskärlek över världen och kampanjar därför på Facebook med ett paraply som skyddar mot HBTQ-vatten. Nu får ni ursäkta franskan men jag hoppas att ansvarig får en kuk i ögat.
Veckans uppvaknande
+ Jag vill inte säga att regnet gör att jag handlar mer på internet men när jag såg att en långtradare med DHL-tryck hade vält på E4 var min första tanke ”Hoppas att mitt paket inte var med där”.