Inte konstigt att tjejer stannar inne

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var våldtäktsdemonstration i helgen i Stockholm. Jag läser i tidningarna att Ursula Berge på tankesmedjan Agora och andra talare surnat på justitieminister Thomas Bodström och länspolismästare i Stockholm, Carin Götblad, för att de sagt att tjejer ska undvika mörka platser sent.

Själv har jag föreslagit att tjejer slutar gå ut helt om inte polisen lägger mer krut på att få fast dem som begår överfallsvåldtäkterna.

Personligen fattar jag inte vad som är så kontroversiellt med att säga att tjejer ska undvika att gå ensamma sent om kvällarna. Så lever ju de flesta brudar redan, vi försöker undvika att gå ensamma sent, fast ibland gör vi det ändå eftersom vi inte har pengar till taxi eller har druckit och skiter i var vi går eller bara är just skittrötta på att inte kunna ta närmsta väg hem.

Jag tror att Ursula Berge undviker mörka platser också. Men ingen vill prata högt om det utan säger hellre tjusiga korrekta saker som att ingen har rätt till tjejers kroppar. Men det har vi vetat länge. Problemet är att det finns de som skiter i det.

Specifikt för överfallsvåldtäkter är att man inte vet vem man ska vara rädd för. Någon ansiktslös man kringskär min frihet, och ytterst få åker fast.

I lördags skrev "Camilla" i Aftonbladet om hur hon blev våldtagen en sen natt för några veckor sedan på en skolgård i Stockholm av två för henne okända män.

När hon nu går till affären så vet hon inte vem på gatan hon ska vara rädd för.

Han där i mössan, skulle det kunna vara han? Är han där med luvan över huvudet lik, kanske, men ändå kanske inte? Jag tycker det är att fnysa åt henne när debattörer rycker på axlarna och säger att vaddå, det är i hemmen flest våldtäkter sker, varför diskutera överfallsvåldtäkterna.

Som om utomhusöverfallen inte räknas lika mycket. Men det finns ingen tävling, vilken våldtäkt som är värst. Våldtäkt är våldtäkt och mot dem ska vi ha en nolltolerans med flera olika lösningar.

När det gäller våld mot kvinnor till exempel, i hemmet, skulle det sitta väldigt fint med fler lösningar vad gäller barn som tvingas växa upp med våldet i väggarna.

Ett fall som nyligen prövades i Högsta domstolen gällde om en pappa hade kränkt sina tre söner när han slog deras mamma. Det är ett fruktansvärt sorgligt och brutalt fall.

Det handlar om år av våld där tre söner tvingats torka upp blod och krossade vinglas, trösta mamma, ligga som sköld över mamma så att hon inte skulle bli våldtagen.

Det värsta av allt är det barnen utsatts för, av båda föräldrar. Att pappa slår och mamma drar tillbaka polisanmälningar och återvänder till hemmet. Om man bara ser till de två vuxna är rollerna rätt klockrena.

Förövaren: pappan. Offret: mamman.

Men när det gäller det barnen utstått ser jag två förövare: pappan och mamman.

Jag ser också ett system som i det här fallet varit fullkomligt inkompetent, men som vanligt identifieras inte bristerna.

Vi vet att ett av syskonen sitter hos soc med blåtira på ena ögat. och mamman ljuger att han fått en teve på sig, att polisen kommer och går, kommer och går, att barnen inte går i skolan som de ska, inte tar hem kompisar.

Är vi fullkomligt oförmögna att skydda vissa barn i det här landet? Framför allt säger HD-domen något rätt kusligt:

"Barn, tråkigt för er att ni råkade hamna i ett hem där pappa är helt galen och mamma inte stack. Trist men så kan det gå. Livet går vidare. Stäng nu dörren om er så kanske vi kan höra om något värre händer en dag."

Life goes on och vuxna fortsätter slå varandra i huvudet med "barnens bästa-argument" nu senast i dagisdebatten. Men egentligen verkar vi skita rätt hårt i just barnen.

Att Natacha Peyre och en klonad före detta tjejkompis bråkar om en kille som är otrogen, har hästsvans och kallade sig själv för "regeringen" i den sämsta säsongen av Paradise hotel. Säg att ni inte är så dumma, tjejer...

Belinda Olsson