Nej, nej och åter nej – det är inte rättvist!
Samhällets olycksbarn hamnar i skruvstäd när regeringen forcerar fram de nya reglerna för långsjuka.
I värsta fall tvingas de klara sig på en tusenlapp i flera veckor.
Är det snyggt? Är det trevligt? Är det rättvist?
Svaret på alla tre frågorna är nej.
Vid årsskiftet utförsäkras omkring 17 000 långtidssjuka och personer som tillfälligt varit sjukpensionärer. Deras förmåga att arbeta ska kartläggas.
I teorin, på departementens ritbord, är det inte fel. Men problemet är att reglerna har tillåtit att man går sjukskriven i åratal. Och nu ändras det – i turbofart.
Riksdagen tar beslut i morgon, på torsdag nästa vecka väntas regeringen besluta om en förordning med de detaljerade reglerna. Två veckor senare, på nyårsdagen, börjar de gälla.
Det säger sig självt att det är svårt att få rutiner att fungera med så kort startsträcka. Det säger sig självt att människor kommer att hamna i kläm. Det säger sig självt att det hade varit betydligt bättre med längre framförhållning.
Vi tar påhittade Lisa som exempel. Lisa har varit sjukskriven i drygt två år och blir utförsäkrad på nyårsafton.
I den bästa av alla världar har hon då redan lämnat in alla papper till sin a-kassa. Formulären är dessutom korrekt i?fyllda. Kassan fattar beslut om storleken på hennes aktivitetsersättning någon av de första vardagarna i januari och skickar beslutet till Försäkringskassan som ska betala ut pengarna. Efter bara 14 dagar är kassan klar med sitt jobb och pengarna betalas ut.
Lisa får då sin aktivitetsersättning i slutet av januari. Hon tvingas leva på en lägre ekonomisk nivå än tidigare men får ändå betalt.
Men så kommer det inte att gå till i de flesta fall. Lisa är med stor sannolikhet ett undantag.
Vi fortsätter med påhittade Olle. Han har inte lämnat in rätt ifyllda papper och har till och med svårt att få fram uppgifterna eftersom det företag han jobbade på när han blev sjukskriven har gått i konkurs.
Någon gång i slutet av januari är hans a-kassa nöjd med hans formulär. Men kassan har enormt mycket att göra eftersom arbetslösheten är hög och det dröjer ytterligare fem veckor innan de är reda att ta beslut.
Två veckor senare är Försäkringskassan klar med sin behandling. Under andra halvan av mars kan Olle få sina pengar.
Under tiden har Olle, förutsatt att han verkligen gått på sitt introduktionsprogram, fått klara sig på miniersättningen 223 kronor om dagen eller 1 115 kronor i veckan. Den betalas ut tills korrekt ersättning är fastställd.
Kan man klara sig på en tusenlapp i veckan? Nix. Men Olle får försöka.
FRA-lagens motståndare upprepade framgångrikt uttrycket ”gör om, gör rätt”.
Det gäller även de utförsäkrade. Det kan inte vara hela världen att skjuta på starten ett par månader. Tills blanketterna och rutinerna finns.
Att oroa människor som redan har det besvärligt bara för att det ska gå undan kan inte vara ett självändamål.