Det finns ljusglimtar – men de är inte bedövande många
Allt är inte nattsvart.
Det finns ljusglimtar. Även om de inte är överväldigande många.
Det känns nästan som en sammansvärjning. De svarta molnen hopar sig och kriserna avlöser inte varandra. De är där samtidigt.
Flyktingkatastrofen berör hela vår kontinent och flera angränsande. Minst 60 miljoner människor befinner sig på flykt, människor kommer till EU i strida strömmar och tvingas i många fall att leva under helt inhumana förhållanden.
Terrorismen har stuckit fram sitt fula tryne ett flertal gånger i år. Om vi begränsar oss till Europa dök det upp först i Paris. Sedan i Köpenhamn. Och sedan i Paris igen.
Klimathotet. Om inget görs kommer människans självförvållande klimatförändringar ändra livsbetingelserna för nästan alla. Folkvandringar, missväxt, oväder och översvämningar, vi vet alla vad som väntar oss.
Det är lätt, och lättare i decembermörkret än annars, att förtvivla. Världen går onekligen igenom en inte bara dyster utan och också ganska skrämmande period för närvarande.
Men allt är inte nattsvart. Det finns ljusglimtar.
Om vi börjar med klimatet så träffas ansvariga politiker från 195 länder just nu i Paris. Avsikten är att nå ett klimatavtal som begränsar uppvärmningen av jorden.
Det kommer, såvitt man nu kan bedöma, bli ett avtal. Det är den goda nyheten.
Den dåliga är att det inte kommer att begränsa jordens uppvärmning till två grader. Just nu ser det ut att landa på 2,7. Uselt tycker vissa. Optimisterna hävdar att det inte gör så mycket. Då kan länderna träffas om fem år igen och då spänna bågen högre.
Terrorismen och flyktingkrisen visar dock inga tecken på att avta.
Men vänder vi blicken mot oss själva måste man konstatera att det mesta fungerar som det ska. Trafiken flyter på, det finns mat i affären, vattnet rinner när man vrider på kranen, elektricitet finns i kontakterna. Det kan låta larvigt men man måste faktiskt påminna sig att nästan allt fungerar utmärkt.
Några nya kriser förefaller inte heller vara under uppsegling. Bytesbalansen, resultatet av handeln med vår omvärld, gick med 76 miljarder i överskott under tredje kvartalet, 14 miljarder mer än 2014. Glädjessiffror för ett litet, extremt exportberoende land.
Under samma period fortsatte sysselsättningen öka medan arbetslösheten fortsatte neråt. Finfina kurvor. Nu jobbar 81 procent av alla i arbetskraften mellan 20 och 64 år. Inte världsrekord, men nästan.
Det finns ljusglimtar. Även om de inte är överväldigande många.
Fem saker att hålla koll på i veckan
Förhandlar om klimatet
Miljöminister Åsa Romson (MP) kom med tåget redan i lördags och i veckan stöter andra högnivåpolitiker till Paris för att slutförhandla det globala klimatavtalet. Det ska vara klart på fredag men ingen tror att tidplanen kommer att hålla. Söndag eller måndag, lyder senaste prognosen.
10 år på posten
I dag är det 185 år sedan Lars Johan Hierta gav ut det första numret av Aftonbladet. Det är också tio år sedan David Cameron valdes till ledare för det konservativa partiet i Storbritannien. Men det riktiga jubileet infaller först 2020, då har han (kanske) varit premiärminister i tio år.
Klä dig som en järnlady
Christies nätauktion av delar av förra brittiska premiärministern Margrete Thatchers tillhörigheter pågår för fullt. Förutom konst, möbler, porslin och böcker kan man buda på smycken, kläder och hennes välkända stora handväskor och den speciella portföljen.
Årets fest
På Nobeldagen ägnar vi oss för årets klänningsorgie. Vilken färg kommer kronprinsessan ha valt till sin blåsa? Hur snygg är Silvia i sin? Är det någon som har skandalöst lågt dekoltage? Frågorna är många och på torsdag kväll kommer vi att ha svaret. Följ årets fest på Aftonbladets webb-tv.
Äntligen!
40 år efter planeringen påbörjades invigs järnvägstunneln under Hallandsåsen. På tisdag invigs de 8,7 km långa dubbelspåren och på söndag släpps trafiken på. Tunneln har kostat drygt 10 miljarder, tolv gånger mer än beräknat och förkortar trafiken mellan Båstad och Förslöv med tio minuter.
Veckans citat
”Mannen utan språk”.
Per T Ohlsson, senior kolumnist i Sydsvenskan analyserar Stefan Löfvens talekonst