Allt är fel – utom typ bönor eller?
Att man ens lever.
Med alla nutidens larmrapporter och debatter i åtanke, alla kostråd och kunskaper, är det ju egentligen snudd på osannolikt att inte alla man växte upp med blev antingen försmådda tjockisar eller bara allmänt rubbade. Barndomsdieten i samtliga tegelvillor bestod nästan uteslutande av Skogaholmslimpor, Oboy, snabbmakaroner och pulversoppor.
Inte ett surdegsbröd så långt ögat kunde nå.
Jag minns däremot helt tydligt hur jag elva år gammal beslutade mig för att bara äta isglass, eftersom det saknade fett.
Socker hade ingen nämnt.
Några år senare slutade jag helt med smör på mackan, detta efter att ha sett en bild på teve av ett berg med smör som påstods vara så mycket smör som genomsnittssvensken äter varje år.
Huruvida det faktiskt var smör eller margarin är jag osäker på. Gjorde någon ens skillnad på den tiden?
I Herrljunga har det under några veckor varit en brännande kommunal fråga. Efter beslut i kommunfullmäktige är det smör eller Bregott som ska bres på barnens hårda mackor i stället för hårdprocessat lättmargarin. Det är nästan som en scen ur en Roy Andersson-film: kommunens högsta beslutande församling som ägnar nästan två timmar åt en allvarsam diskussion kring vad som bör finnas i glipan mellan brödet och osten.
Samtidigt en mycket pricksäker bild av vår tid.
Ett samhälle där nästan alla moment av vardagen har professionaliserats. Ett specialistsamhälle. Jag menar, inte fan går man bara ut och joggar längre?
Det krävs vindtygsjackor och skor för femtusen kronor, och inte minst särskilda löparkalsonger, för hur skulle det annars gå – löpa i vanliga kalsonger?
Helst ska man också ha läst in sig en smula i ämnet. Åtminstone två Nobelpriskandidaters syn på löpning: Haruki Murakami och Joyce Carol Oates. Och den där boken som hävdar att man ska springa barfota. Som i sin tur lett till att akutmottagningarna i Stockholm överösts av medelklassjoggare med trasiga hälsenor och glas i fossingarna.
Med tanke på hur svårt det verkar vara att springa – vem ska våga gå på gym utan att någon med universitetsstudier visar hur maskinerna fungerar?
För att inte tala om ätandet. Nu när isglass inte längre är ett säkert kort. Massor av fett eller inget fett? Kolhydrater? Det enda man kan vara säker på är att allt är fel. Utom bönor. Eller?
Vad gäller frågan om smöret eller margarinet har beslutet nu tagits vidare från den beslutande församlingen i Herrljunga. Ett överklagande har lämnats in till förvaltningsdomstolen.
Själv tänker jag hänge mig åt apati en tid, oavsett hur mycket förkunskaper som krävs.
Bojkotta Iphone!
Sydsvenskans Andreas Ekström uppmanade häromveckan till bojkott av Iphone 5. Helt rätt. Apple har fräckheten att återigen byta elsladdar – vilket gör alla våra gamla svindyra iphone-manicker meningslösa. Någon gräns får det ändå vara på det monopolliknande rofferiet.
Friterad hjärna
Jag är dessutom övertygad om att Iphonens intåg har gjort mitt liv sämre. För när satt man senast på toaletten utan att läsa nyheter, facebook eller twitter? Eller på bussen och hade trist? En gång i tiden skrev Bodil Jönsson om ”ställtid”. Vad det är? Googla i din Iphone.